onsdag 22 november 2017

Nyhet om en ny flik, Färdvägens kartor

NYHET den 2017-11-22

Genom att klicka på en ny flik som heter "Färdvägens kartor",
så får man upp ett pdf dokument med 35 stycken småkartor.

Exakta färdvägen är där inritad med ett blått streck.
Dock finns inga kartor som visar första halvan av Gröna Bandet
eftersom det är bekanta leder: Nordkalottleden och Kungsleden.

Men hela färdvägen söder om Hemavan visas på kartor. 


måndag 26 september 2016

23/9-6/10 Åre till Grövelsjön

Gröna Bandet
VI ÄR FRAMME  !!!

En totalt fantastisk fjällvandring som slår allt!!!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
NYHET: "Utrustning" uppdaterad den 2017-07-01




Under fliken "Färdväg" finns massor av små kartor som visar vilken väg jag valde under vandringen. Genom att klicka på texten "Se KARTA" kommer kartan upp.
Prova på att klicka i det här exemplet:


Se KARTA 13/9   25 km   till Hällingsåfallet.   Tält 
Se KARTA 14/9   17 km   till Lobbersjön.   Tält 
Se KARTA 15/9   17 km   till Vinklumpens topp.   Tält 
Se KARTA 16/9   15 km   till Valsjöbyn 
Se KARTA 17/9   23 km   till Rörvattnet.   Tält 
Se KARTA 18/9   19 km   till Jänsmässholmen -9 km.   Tält 
Se KARTA 19/9   23 km   till Olden -6 km.   Tält 
...
...
...
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Start  den 16 juli 2016 vid Treriksröset.
Fjällvandring 135 mil (=1350 km) under nästan 3 månader.
Framme den 6 oktober vid Grövelsjöns Fjällstation.
     
 16/7-29/7  18,1 mil  Treriksröset till Abisko 
 30/7-  7/8  14,9 mil  Abisko till Saltoluokta 
   8/8-14/8  15,8 mil  Saltoluokta till Jäkkvik
 15/8-25/8  16,8 mil  Jäkkvik till Hemavan
 26/8-  5/9  15,7 mil  Hemavan till Klimpfjäll
   6/9-12/9    9,8 mil  Klimpfjäll till Gäddede
 13/9-23/9  23,4 mil  Gäddede till Åre
 24/9-6/10  21,2 mil  Åre till Grövelsjöns Fjällstation
------------------------
Totalt:      135,7 mil under 83 dagar. 

Jag hade 9 vilodagar så den effektiva vandringen blev 74 dagar.
I genomsnitt nästan 2 mil om dagen: 135,7 / 74 = 1,83 mil.
Se fliken "Färdväg" för alla detaljer om färdvägen (ibland länk till karta i miniatyr).
Sovplatserna kan man se i kartan: Färdväg / Var är jag ?

Några kuriosa: 
*  Lyckades alltid att vada med kängorna på utan att bli blöt. Behövde aldrig använda mina Crocs, foppaskor. Balanserade oftast på stenar med båda stavarna till hjälp.

*  Var för det mesta fettdriven (kroppen var i ketos) under de inledande cirka 110 milen då jag åt enbart pemmikan och sötmandel, alltså nästan noll kolhydrater. Var aldrig hungrig då. Från Åre hade jag tyvärr slut på pemmikan och övergick då till att äta frystorkat, bröd och diverse annan kolhydratrik föda. Då var jag hungrig mest hela tiden och längtade till exempel ofta efter godis.

*  Använde aldrig myggmedlet (MyggA) trots plågan under de första två veckorna. Orsak: Jag får aldrig myggbett, en bra egenskap som även min mamma hade. Däremot smorde jag in hunden ibland.

Fru, dotter och barnbarn:
Ketan, Jenny, Alda (6 år) och Thyra (4 år) kom till Grövelsjöns Fjällstation. Det blev kramar och ett kärt återseende.  Vilket mottagande! Sedvanlig fotografering med handen/tassen på fjällstationens blå dörr.

Vilken UNDERBAR FJÄLLVANDRING det har varit!
Många oförglömliga fina minnen har jag fått.

Det här äventyret vill jag varmt rekommendera till alla som är i valet och kvalet till att genomföra Gröna Bandet, och inte har bestämt sig ännu.

Tack min kära fru Ketan som alltid varit så positiv när vi haft kontakt per telefon, SMS och Messenger-skype! Jag vill också verkligen tacka alla på Facebook som "Gillat" och "Kommenterat"! Jag saknar möjligheten i Facebook att Gilla de som Gillar. Tack också alla som kommenterat i min blogg och tack för alla e-mail och SMS jag fått! Det här stödet i sociala medier från alla, har gjort mig extra stark och extra glad i sinnet. Det har betytt jättemycket. 

Självklart är jag också tacksam emot alla som jag mött på vägen, för de har alla önskat mig lycka till och gett mig energi. Möten med människor ger så himla mycket!

Jag och hunden har varit borta från hemmet i 85 dagar, nästan tre månader!
Åkte tåg till Kiruna den 13 juli och startade Gröna Bandet vid Treriksröset den 16 juli.

Jag kommer att lägga in bilder i bloggen för jag har fotat en hel del och den exakta färdvägen ska dokumenteras med text och bli uppritad i kartan och dessutom i tydliga små-kartor.

Nu har min fru och dotter fixat helpension i Lövåsgården, ett finfint ställe 1 mil söder om Grövelsjön. Nu väntar SPA med bastu och badtunna. Fjällstationen var tyvärr bokad av konferens med STFs alla stugvärdar, just när jag kom i mål.

Livet leker.  Allt känns underbart!

=======================================================================
=======================================================================
SAMMANFATTNING 23/9 till 6/10,  Åre till Grövelsjön:

Här följer:
o     Dagsetapperna som de varit under den sista etappen.
o     Några bilder
o     Dagbok

Så här har dagsetapperna varit:

Start i Åre.
24/9   Vilodag
25/9   20 km till Trillevallen.   Tält
26/9   21 km till Vålådalen
27/9   20 km till Vålåstugorna
28/9   24 km till Helags via Ljungan
29/9   12 km till Fältjägarstugan (via Svaaletjahke) 
30/9   22 km till Långbrottstugan
1/10     9 km till Fjällnäs
2/10   27 km till Skedbrostugan (via Broktjärnskojan)
3/10   17 km till Rogenstugan  (via Käringsjön )
4/10   17 km till Storrödtjärnstugan
5/10   10 km till Hävlingsstugorna (via Slagusjön)
6/10   13 km till Grövelsjöns Fjällstation

Ymnigt snöfall i Helags





------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK:

24 september 2016
Vilodag i Åre.

Jättefint väder och trevliga "Åre Höstmarknad".
ICA i Åre har Real Turmat, frystorkat alltså, så där gjorde jag de sista inköpen.


25 september 2016
Åre till Trillevallen.   20 km

Nyvaxade kängor, tvättade kläder, nyduschad, utrensning av onödiga saker och frukostbuffé på STF - sedan iväg.

Ännu en strålande fin höstdag.
Nu var ryggsäcken tung igen och Pradas klövjeväska var proppfull med Doggy hundmat.

Förutom att frystorkat har mindre näring per 100 g så tar den också mera plats. Nej, tacka vet jag pemmikan.

Att ta sig från Åre Centrum till Undersåker utan att gå på E14, det är fullt möjligt. Vid den stora kraftledningen strax efter Åre Camping, där börjar en stig som leder ända fram till 100 m innan bron i Undersåker. Vandringen gick i en lugn och vacker miljö utmed Indalsälven.

Sedan blev det asfalt.
Tältade på ett gammalt vägavsnitt en liten bit från skidanläggningen Trillevallen.


25 september 2016
Trillevallen till Vålådalen.    21 km

Fint väder igen. Tråkig vandring längs asfaltvägen. En bil stannade och en vänlig kvinna erbjöd mig skjuts, men jag tackade nej.

Checkade in på STF Vålådalen Fjällstation. Fick låna tvättmaskin för att tvätta Fjällräven-långbyxorna som aldrig hittills blivit tvättade. De blev som nya.

Åt en trerättersmiddag, en buffé, och kycklingen var så god och jag så hungrig att jag tog en dubbel portion.

Träffade Johan som hade ensamvandrat. Han bor också i Stockholm. Jag fick tips av honom om de kommande sträckorna. Han hade med sig hälsningar från stugvärden i Vålåstugorna.


27 september 2016
Vålådalen till Vålåstugorna.   20 km

Det blev en fin start på vandringen i sol och svag vind. Mötte stugvärden Gunnar Kraft som nu hade stängt Vålåstugorna för säsongen.  Vi småpratade och kom fram till att vi nog kommer att ses i Grövelsjön snart. Sista biten uppe på kalfjället däremot blev ingen nöjesvandring för vinden tog i allt mera. Det blåste rejält. Träffade två killar som hade kommit till nödrummet en timme tidigare. Anders och Per från Kolsva och Kungsör. Det blev en trevlig kväll tillsammans. Vinden ökade ännu mera under natten och nu med regn.


28 september 2016
Vålåstugorna till Helags.   24 km

Tur att vi kom iväg redan klockan 8 skulle det visa sig, för den här vandringen blev mitt livs värsta och det blir mörkt tidigt så här års. Raststugan Ljungan, helt nybyggd för övrigt, ligger halvvägs mot Helags och där tog vi en långlunch. Vi kom fram strax före 7 på kvällen till Helags och då var vi helt utpumpade och genomblöta. Om inte det hade funnits ett nödrum i Helags, då hade vi nog inte klarat av strapatsen. Tack STF!

Det blåste så kraftigt att jag nästan blåste omkull och samtidigt regnade det. Regndropparna till och med gjorde ont i den hårda vinden. Till råga på allt så hade jag inga handskar för de hade jag slarvat bort i Vålådalen, typiskt klantiga mig - igen. Så de dubbla ullsockarna på händerna blev genomblöta och fingrarna blev så kalla att jag inte kunde hålla i stavarna.

Vi var 11 personer i det lilla nödrummet som bara har 10 sängar. Jag sov på golvet med Prada.

Eftersom det finns en väderstation i Helags så kunde vi på nätet följa vindstyrkan. Klockan 22:10 läste vi av den här extrema vindhastigheten: max 33,8 m/s och medelvind 21,6 m/s. Vindhastigheter 32,7 m/s och uppåt kallas orkan.

Vi hade alltså orkan och jag kände hur huset skakade. Toaletterna ligger långt ifrån stugan och det blev ett eget äventyr att ta sig dit i mörkret när vinden var så kraftig. När jag satt där på utedasset verkade det som om huset skulle välta, men det hände inget för det var tydligen väl förankrat.

Ett tält hade blåst sönder hörde vi och det är tydligen vanligt att det händer just i Helags. Jämtlandsfjällen kan ibland bjuda på vindar som inte är att leka med.

Den här fjällvandringen är nu inget nöje längre utan det har nu blivit ett kritiskt äventyr. Nu är det viktigt att vara klok och försiktig för annars kan det sluta riktigt illa.


29 september 2016
Helags till Fältjägarstugan.   12 km

"Titta det snöar", ropade någon.  Alla i nödrummet kollade ut genom fönstren. Jovisst det snöade ymnigt och snön låg kvar.

Per Holmqvist, en kille som kanske ska köra Vita Bandet i februari, han tittade på mig och ropade: "Nu blir det Vita Bandet för dig". Han försökte vara rolig. Jag tyckte inte alls att han var rolig för det var ju fruktansvärt att det kom snö i slutet av september.

Satte igång med att kolla SMHI och yr.no för att se väderprognosen. Det såg inte så bra ut. För varje kommande dag skulle temperaturen gå ner en minusgrad: fredag -2 grader, lördag -3 grader, söndag -4 grader och så vidare.

Beslutet blev att ta sig från Helags snarast för att inte riskera att bli insnöad där.

Vi hade precis börjat vandringen mot Fältjägarstugan när det började snöa ymnigt. Efter någon timme övergick det i regn och till slut blev det uppehåll. Vädret påminde om aprilväder.

Vi blev ensamma i Fältjägarstugan Prada och jag. Hängde upp allt blött och satte fart på kaminen. Det var extra viktigt att torka de fingerhandskar som jag fått låna av Anders. Han och Per skulle för övrigt avsluta vandringen i Ljungdalen.

Ute ökade vinden och regnet öste ner. Usch usch!


30 september 2016
Fältjägarstugan till Långbrottsstugan.   22 km

Vi kom iväg redan halv åtta på morgonen och då möttes vi av hård vind, minusgrader och vågrätt snöande (fork heter det på Öland). Många vattenpölar hade en tunn ishinna. Spänger (en spång / flera spänger) hade is på sig och var riktigt hala.

Rastade första gången i prismastugan Svaaletjahke och sedan i vindskyddet vid Klinken som ligger i en dalgång, samma som Ramundberget och Bruksvallarna. Där nere var det varmare och svag vind, ett helt annat klimat jämfört med uppe på kalfjället.

Vi vandrade inte ända till Fjällnäs eftersom det var alltför långt, 31 km från Fältjägarstugan. Jag skulle inte ha hunnit dit innan mörkrets inbrott. Istället blev övernattningen vid Långbrottstugan, en prismastuga. Det finns en urgammal nästan förfallen stuga alldeles intill som också heter Långbrottstugan men det är inte den man menar på kartan, utan det är en modern så kallad prismastuga som är själva raststugan.

Normalt enbart vid nödsituationer har man rätt att övernatta i en sådan raststuga men jag bedömde att vårt läge var svårt: 9 km kvar till Fjällnäs, hård vind med inslag av snö och snart totalt mörker. Därför blev det guld värt att få söka skydd i raststugan.

Att det är så nära till Fjällnäs, det passar bra eftersom jag ska in till Funäsdalen för att handla.



1 oktober 2016
Långbrottstugan till Fjällnäs.   9 km

Kaminen i Långbrottstugan har sett sina bästa dagar. Med ett föremål av metall lyckades jag till slut få upp luckan till kaminen som hade rostat fast. Sedan kom det rök ur många rosthål, men till slut brann det fint och värmen kom tillbaka i våra kroppar. Vi somnade och kaminen blev kall och då kom det värsta. Mitt i natten så upptäckte jag att rummet hade massor av flygande aska. Det var vitt i luften i skenet av pannlampan. Vinden hade tömt kaminen på en del aska eftersom luckan till den inte gick att stänga helt! Allt i rummet hade aska på sig: Kläder,  sovsäckar och ryggsäcken. Dessutom fanns en obehaglig röklukt i rummet.

En annan brist är att prismastugans förankringar med stålwirar är dåligt spända, så vid storm kommer den förmodligen att flytta på sig en bit.

Nu kommer vi till utedasset och här kommer en lustig (sorglig) historia. Det jag var med om på dasset är något alldeles nytt för mig:
Vinden genom sitthålet var så kraftig att bajspapperet inte ville falla ner. Istället flyg det äckliga bruna papperet ut i rummet. Jag löste problemet med att sittandes på golvet, som när man bajsar i naturen, torka rumpan. Sedan med kraftig snärt, som vid en backhand i bordtennis, kasta ner toapapperet i hålet.
Jag kommer att skriva ett brev till Länstyrelsen i Jämtland om det här, ja inte om dasset ... ... ... men om kaminen.

Vandringen mot Fjällnäs fick en dålig start, för jag valde fel stig. Såg så småningom på GPS'en att jag befann mig en bit från leden och då bytte jag riktning för att komma rätt. Men slarviga jag valde fel ny riktning, för GPS'en visade efter ett tag att jag var ännu längre bort från leden! Då insåg jag att det är bäst att tänka till. Jag tog fram kompassen och lade kartan (=telefonen) i nord-sydlig riktning och vred kompasshuset. Då blev det lätt att finna leden med hjälp av kompassen. Det hände mig samma sak vid ett annat tillfälle och felet jag gjort är att lita på lokalsinnet. Det är klokast att inte hålla på och gissa utan att istället använda kompassen. Det här kommer under fliken "Mina tips" sedan.

Väl framme i Fjällnäs och Strandgården kom en överraskning. Min vän Björn Johansson hade bokat boendet åt mig där och innan jag ens fått av mig kängorna så kom en bricka fram med varm mjölkchoklad, ett dricksglas fullt med vispgrädde och två varma kanelbullar! Oh vad gott det gjorde! Björn hade beställt det till mig, det var omtänksamt.

Bastu med värdfolket, god mat i restaurangen med efterrätt och sedan bilskjuts av dottern ända till Funäsdalen för att handla mat. Tyvärr så fanns inte frystorkat på ICA Maxi, som det gjorde på ICA i Åre, så med hjälp av Eva-My fick jag improvisera. Hon är en erfaren äventyrare som visste.

Jag hade köpt för lite hundmat insåg jag. Men Eva-Lotta på Strandgården kunde sälja hundmat så det löste sig.

Vill passa på att rekommendera Strandgården i Fjällnäs för jag blev verkligen helnöjd.



2 oktober 2016
Fjällnäs till Skedbrostugan.   27 km

Startade tidigt då det fortfarande var halvmörkt. Vid sydöstra sidan av sjön Malmagen börjar Tännån. Där finns ett vadställe enligt kartan (ett kryss), men det är smartare att gå över en privat bro, bara 100 m nedströms, och där börjar leden.

Det var riktigt kallt och jag frös om fingrarna och om ena fotens tår. Rörde på kroppsdelarna för att få igång blodcirkulationen.  Det kändes lite nervöst för jag var egentligen inte rustad för kyla och snöande. Det kom små snöfall emellanåt och snötäcket var ungefär en halv till 1 cm tjockt. Ibland var det svårt att se var leden gick för färgmarkeringarna i orange hade blivit täckta av snö. Allt eftersom blev det tunnare och tunnare snötäcke.

Efter 10 km, vid vindskyddet Broktjärnskojan, blev det lunchpaus. Kojan är egentligen en kåta. Det är stökigt och otrivsamt där men jag fick vindskydd.

Det är alltid en skön känsla när jag kommer fram till en STF stuga och vid den här tiden på året så är alla stängda och obemannade, men ett nödrum eller säkerhetsrum finns alltid öppet. Gasen är bortkopplad men så snart som kaminen blivit varm värmer man på kaminens platta, så då slipper man slösa på egen gas. Utedassen är alltid fräscha med toapapper och ibland till och med sprit för händerna.

  
3 oktober 2016
Skedbrostugan till Rogenstugan (via Käringsjön).   27 km

Minus 5 grader på morgonen, klarblå himmel och helt vindstilla!  Ett extraordinärt gudomligt fint väder. Tack vare att marken var frusen så fanns inga blöta ställen. Hörde orrspel och det var för tredje gången den här hösten, konstigt för parningsspelet ska ju bara pågå under våren! Möjligen är det vanligt att orrar tar fel på vår och höst när hösten är fin.

Fotograferade hår från myskoxe, som ju är ett stort och farligt djur! Jo det är sant!
Hårtussen fanns intill husknuten och hittades i september år 2015. På vintrarna finns myskoxarna i Sverige norr om sjön Rogen och det är ju ungefär där som Skedbrostugan ligger. En Vita Bandare skulle alltså kunna möta dessa djur. "Om du möter en myskoxe - ta det lugnt och håll dig undan", kan man läsa på skyltar. 

Alla klagar över sten i Rogen men jag tyckte inte att det var så förfärligt hittills. Jo visst fanns det mycket sten emellanåt men i vissa partier var det väldigt lätt att gå. Stenarna söder om Rostahytta, utmed Nordkalottleden uppe i Norge, de kändes nog jobbigare för mig.

Under vandringen i Rogenområdet var jag hela tiden så fascinerad av hur vackert det var. Att vädret var fint hjälpte säkert till så att naturen blev så extremt vacker.

På eftermiddagen hade solen lyckats smälta isen på leden så då kunde det som vanligt bli lite geggigt ibland.

Det går bilväg till Käringsjön och det tycks vara en startplats för både vandring och paddling med kanoter som man hyr ut. Just turen mellan Käringsjön och Rogenstugan är 5 km och på skyltar rekommenderades den för barnfamiljer som en vacker och lätt led.

Jag såg en lappmes, som är snarlik talltitan, och den ska tydligen vara vanlig i området.

Rogenstugan ligger vackert till, alldeles intill sjön och jag övernattade i "säkerhetsrummet", ett mysigt rum med två bäddar och kamin. Även här, liksom i Skedbrostugan, var gasen inte inkopplad.

Det är 17 km till nästa övernattning som är Storrödtjärnstugan, och då är det bara 22 km kvar till Grövelsjön Fjällstation via Hävlingsstugorna.



4 oktober 2016
Rogenstugan till Storrödtjärnstugan.   17 km.

Exakt samma underbara väder som dagen innan, lite kallare bara. Så fantastiskt vacker natur! Det blev en tidskrävande vandring för den här sträckan har ibland extremt mycket sten.

Vid lunchen satt jag så skönt med sol, vindstilla och ryggstöd och det blev en skön tupplur eller power nap på 15 minuter.

Jag fick en idé och provade om det möjligen fanns telefontäckning - och ja det lyckades. Fjällnäs var senaste tillfället, så nu äntligen kunde jag ringa hem. Även i Storrödtjärnstugan fanns lite telefon täckning.

Som vanligt var det riktigt skönt att komma till STF-stugan och alldeles ensamma - som vanligt.


5 oktober 2016
Storrödtjärnstugan till Hävlingsstugorna.   10 km

Var ute och pinkade mitt i natten och fick då se en fantastisk stjärnhimmel och dessutom norrsken.

Vädret var exakt lika fint som dagarna innan. Nu lite kallare på morgonen, minus 6 grader. Åter igen, vilken fin avslutning på Gröna Bandet!

Nu förstår jag helt alla som klagar över stenar i området Rogen.
Eländet tar ju aldrig slut! Utmed hela sträckan från Broktjärnskojan till Hävlingsstugorna har leden sten, visserligen med stenfria stigar då och då. Den sista kilometern ner mot sjön Hävlingen är däremot helt annorlunda med väldigt vacker natur och NOLL stenar! Då njöt jag i fulla drag.
 
Den enda stugan i Hävlingen som var öppen, Vandrarstugan, den är väldigt stor och det tog många timmars eldning i kaminen för att få upp temperaturen lite. Några snickare höll på att bygga ett nytt hus vid strandkanten. Stugorna drivs av Länsstyrelsen i Dalarnas län. Här fanns faktiskt gasol inkopplad, men för övrigt så är allt bättre i STF's stugor; det är mera ordning och reda i de stugorna.

"Sista natten på fjället", det kändes konstigt för efter nästan tre månader (84 dar) så har vandrar-livet blivit till vardag - och nu börjar ett nytt liv.



6 oktober 2016
Hävlingsstugorna till Grövelsjöns Fjällstation.   13 km

Vädret var kallt, det var minus 6 på morgonen, lite mera vind den här dagen och solen fick tränga igenom tunna moln.
Att vandra 13 km när jag visste vad som snart väntade, det var ingen ansträngning alls. Jag nästan flög fram! 

Kom att minnas när Jenny (dottern) och jag vandrade här för länge sedan. Hon hade sin hund Dobberman Alice och jag hade min Golden Retriever Smilla. Vi hade åkt båt från Grövelsjöns Fjällstation över sjön till Norge och sedan vandrade vi via Hävlingen tillbaka till fjällstationen. Det var varmt och vi såg fram emot att kunna ta en öl när vi snart var framme.
"Eeen kaaall öööl ... ... ... en kall öl"
 Eeen kaaall öööl ... ... ... en kall öl", sjöng vi taktfast.
Ölen på fjällstationen var supergod, vill jag minnas!

Flaggan var hissad vid Grövelsjöns Fjällstation och det blev en känslosam syn.
Underbar fjällvandring har det varit och det är underbart att vara framme!
                                                 *****

onsdag 14 september 2016

13/9-22/9 Gäddede till Åre

Gäddede till Åre.   Nu är jag framme i Åre!

Gröna Bandet är totalt ungefär 130 mil = 1300 km.
Har hittills vandrat 108 mil från Treriksröset
och det har tagit 2 månader och 8 dagar.
Nu är det alltså 22 mil kvar till Grövelsjöns Fjällstation i Dalarna.

Här följer:
o     Dagsetapperna som de varit
o     Några bilder
o     Konsten att hitta Lantmäterits kartor
o     Sammanfattning 13/9 till 23/9, Gäddede till Åre
o     Dagbok 11 dagar

Så här blev alla dagsetapper:

Start i Gäddede.
13/9   25 km till Hällingsåfallet.   Tält
14/9   17 km till Lobbersjön.   Tält
15/9   17 km till Vinklumpens topp.   Tält
16/9   15 km till Valsjöbyn
17/9   23 km till Rörvattnet.   Tält
18/9   19 km till Jänsmässholmen -9 km.   Tält
19/9   23 km till Olden -6 km.   Tält
20/9   25 km till Storfjällmyren (Olden +20 km).   Tält
21/9   26 km till Hövallens topp (Kall/Krok -6 km).   Tält
22/9   23 km till Tjärntorpet (Åre -15 km).   Tält
23/9   21 km till Åre

Åre, ett efterlängtat etappmål !!!
Prada gillar inte heller asfaltvägar
Älg-landet = "Mitt i ingenstans" mellan Olden och Kall
Solnedgång på toppen av Vinklumpen


Så här hittar man Lantmäteriets karta på nätet:
http://kso.etjanster.lantmateriet.se
"Topografisk" är standard och är bäst, men det kan ändras.
Sök efter Gäddede till exempel.
När man förstorar (med fingrarna t.ex.) då blir kartan extremt detaljerad.
=======================================================================
=======================================================================


SAMMANFATTNING 13/9 till 23/9, Gäddede till Åre:

De här elva dagarna har varit helt underbara vädermässigt. Sista dagen dock regn.

Jag tycker inte att jag behövt gå så mycket på asfaltvägar. De flesta Gröna Bandare ogillar det här avsnittet. Mitt ovanliga vägval har jag att tacka. Jag har för mig att Elin Adler valde ungefär samma väg då år 2015.

För åter igen (känner mig upprepande) hellre gå oledat genom skogar än att vandra på asfaltvägar för det är så fruktansvärt på många sätt.

Min mat, pemmikanen, tog slut en dag för tidigt men jag hade sötmandel kvar.
Jo just, om pemmikan, Rubaboo är ett recept som jag nu provat men utan torkad lök och smör. Det var jättegott. Man blandar i potatismospulver i "köttsoppan".

Annars är det väldigt gott med Knorr köttbuljong och pemmikan.

De här båda recepten ger extremt mycket godare pemmikan, än att bara äta den som den är med sked, trots att jag haft i både salt och svartpeppar när jag tillverkade. Jag kommer att sakna pemmikanen nu under sista etappen Åre till Grövelsjöns Fjällstation.


------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK som omfattar 11 dagar: 

13 september 2016 
Gäddede till Hällingsåfallet.   25 km.

Helt fantastiskt gudomligt väder! 

Tackade den underbara ägaren av campingen och vandrade iväg i riktning mot Norge. 
Efter 2 km asfaltväg så började grusvägen till Hällingsåfallet. Väldigt få bilar och emellanåt riktigt vackra vyer. Tog av nederdelen på mina byxor och vandade med kortbyxor och det var många, många veckor sedan det var möjligt. 

Väl framme tältade jag vid vändplanen. Precis som jag hade gissat så fanns där toaletter, bord att sitta vid och eldstad. Det var en riktigt mysigt plats som är välkomnande för turisterna. Väntade med att titta på sevärdheten: fallet. 


14 september 2016
Hällingsåfallet till Lobbersjön.   17 km.


Sevärdheten, alltså fallet, det är verkligen häftigt! Man har byggt skydd så att inte folk ska råka illa ut där det är brant och det är rullstolsvänligt. Det är Hällingsån som plötsligt saknar mark så vattnet faller lodrätt djupt, djupt ner. Med solen i ryggen kan man se flera regnbågar.

Det här var ytterligare en strålande dag med väder som inte kan bli bättre. Det blev en fin skogspromenad med solstrålar som trängde igenom barrskogen. Vid ett par tillfällen skrämde vi upp tjädertuppar.

Satte upp tältet vid höjden just innan Lobbersjön. Gissa vad som hände när vi precis kommit in i tältet? Jo det började att regna! Men det var ett stilla, lätt sommarregn (äh höstregn), men jag visste ju att det fina vädret skulle fortsätta, så regnet gjorde ingenting. Ljudet från regnet blev naturens vaggvisa.

Kvällsunderhållningen för övrigt blev en familj fjällripor som bjöd på sina läten även fast det blivit mörkt. Det låter som om de skrattar och ibland tycker man att de pratar med varandra med ett kurrande ljud.
  


15 september 2016
Lobbersjön till Vinklumpens topp.   17 km.


Nu bara kalfjäll. Enorma vidder med kalfjäll. Vädret fortfarande strålande fint. Ju längre jag vandrade desto häftigare vyer. Många miltals bort syntes de höga blånade norska fjälltopparna.

Det har börjat att torka upp nu i markerna så vandringen är lite torrare nu.
Ideligen stötte jag på små grupper av renar och de är så skygga, möjligen beror det på att jag har "en vit varg" med mig.
 
Mötte en människa - kors i taket! Det var länge sedan. Martin hette han, en fågelskådare från Danmark som också var pensionär. Han verkligen njöt av den storslagna naturen och tyckte att Danmark var då inget i jämförelse. Med stor inlevelse berättade han om sitt möte i södra Sverige, med tre stycken sommargyllingar på riktigt nära håll. Han var omringad och de sjöng alla tre och hade en slags fågeldans för sig. Blick stilla fick han njuta av, enligt honom, den allra vackraste fågelsången på denna jord.

Valde att sätta upp tältet på den allra högsta punkten uppe på Vinklumpen 864 möh. Då fick jag en vacker solnedgång och morgonsolen kunde nå oss tidigt på morgonen. 



16 september 2016
Vinklumpens topp till Valsjöbyn.   15 km.


Morgonsol i tältet men snabbt blev det sedan molnigt, men inget regn.

4 km ner till Bågavattnet där det sedan blev till att gå 11 km grusväg fram till Valsjöbyn. Man förstår att fiske är attraktivt i den här bygden för det finns vägskyltar mest överallt och skyltarna har nästan alltid ordet "tjärn" i sig. Dessutom är de numrerade, typ B9.

Frågade de första personerna jag mötte, i början av byn, om de möjligen kunde rekommendera något ställe där vi kunde bo över natten.

"Går du Gröna Bandet", frågade då en av männen. Döm om min förvåning när han sedan säger: "Jag har en stuga där uppe (han pekade) men värmen är inte på ... ... ...". Där kan du få bo. Han berättade att han var intresserad av både Gröna och Vita Bandet och att han brukar kolla på nätet på vitagronabandet.se ganska ofta.

Vilken underbar man! Magnus hette han. Så Prada och jag fanns plötsligt i en stor och fin stuga med värmen påslagen, varmvattenberedaren på, vatten i kranarna och TV'n påslagen! 

Det är något magiskt med Gröna Bandet, börjar jag förstå, för folk blir så himla vänliga när man nämner det.

Till och med på lilla ICA-affären i Valsjöbyn visste kassörskan allt om Gröna Bandet, till exempel att det är 130 mil långt. Kassörskan hade en speciell dialekt som folk tydligen har här. Det är ju väldigt nära till Norge och det är tack vare norrmännen som ICA-affären inte läggs ner, för byn har bara ett 60-tal innevånare.

Nu kunde jag ladda alla batterier och jag kunde duscha och lukta gott (så att Prada blir glad). 



17 september 2016
Valsjöbyn till Rörvattnet.   23 km.

Kom iväg tidigt. Det blev en tråkig vandring eftersom det blev väg-vandring.

Det duggade så gott som hela dagen. Det var så små regndroppar att när man tittade på en vattenpöl eller på en tjärn, då kunde man inte se att det regnade.

Rötviken har en ICA-affär så där tittade jag in. Även i den här affären så visste man vad Gröna Bandet är.

Tältade 3 km från Ansättån i skogen, utmed Ansättåleden.


18 september 2016
Rörvattnet till Jänsmässholmen -9 km.   19 km
 
Vaknade upp till ett underbart väder. Gudomligt väder helt enkelt!

Att det var dimma/duggregn dagen innan var nog bra för Pradas trampdynor på asfaltväg. "Inget ont som inte har något gott med sig".

Ansättåleden trodde jag var en led som saknade vägar, men det visade sig vara fel. Leden är ju ny och finns ännu inte i kartan. Leden börjar direkt efter dammen vid Rörvattnet och sedan går den på väg cirka 2 km. Därefter ett kort avsnitt med skogsstig upp till "stora" vägen, en grusväg som ligger 300 m från Bustadtjärnen. Sedan går leden 7 km på den stora vägen till vändplanen där vägen tar slut. Där kan man säga att den trevliga Ansättåleden egentligen börjar. Nu med facit i hand, så tycker jag att man redan i Rötviken bör välja att gå söderut över bron och sedan nästan direkt ta vägen med vägbom som går söder om sjön Lockringen. Den vägen blir bättre och närmare än att gå via Rörvattnet.

700 m söder om Storforsen är det skyltat att Ansättåleden går in i skogen, men ett tips: strunta i det och gå vägen istället för leden dyker upp på vägen igen efter ett antal hundra meter. Man har förmodligen gjort så för att "visa upp" två vackra tjärnar.

I raststugan, 1 km väster om "byn" Ansätten, där kan man sova över för det finns kamin, ved och sängar. Jag övernattade inte utan skrev in i boken och vandrade vidare.

Det var väldigt vackert vid Ansätten med ett öppet landskap. Där finns tre gamla torp på rad. Det mellersta hade för övrigt ett förnämligt utedass; "Afskräde" stod det på en vacker skylt på dassdörren.

Vid det tredje torpet börjar stigen till Jänsmässholmen. Men, varning för att komma fel, för det gjorde jag. Tyckte att jag hela tiden följde stigen och fyrhjuling-spåren men när jag kollade GPS'en (en smartphone med  Android och med kartan i Appen MapApp Topo) så var jag ungefär 1 km fel mitt ute i ingenstans. Då tog jag fram kompassen och orienterade mig rakt västerut, över blöta myrar och genom täta skogar. Plötsligt var jag på stigen. Då blev jag så glad! GPS'en visade också exakt att jag var på stigen.

Valde att tälta mitt i skogen för Prada haltade oroväckande mycket efter "orienteringen". Det hade varit jobbigt för hunden att gå "över stock och sten" där det inte finns stigar.


19 september 2016
Jänsmässholmen -9 km till Olden -6 km.   23 km

Ytterligare en dag med kanonväder.

Prada hade massor av energi och haltade inte alls. Hon jagade skogsmöss och till och med galopperade med klövjeväskan på. 

Väldigt trevlig stig mellan Ansätten och Jänsmässholmen. Många kilometer går man på en ås eller en rygg med myrar och tjärnar omväxlande på båda sidor. Närmare Jänsmässholmen övergår stigen till en gammal väg som är lätt att gå på.

En liten varning bara: Stigen byter riktning nära den största tjärnen: 45 grader vänster. Om man inte är uppmärksam på det, då blir det till att irra omkring ett tag som jag gjorde.

Pratade med en lapp som bodde mitt i byn. Han berättade lite om de båda byarna. Man hade förr i tiden getter i Ansätten och tillverkade getost. Stigen var kommunikationsleden mellan de båda byarna.

Jag passade på att torka sovsäckarna och tältet i solen.

Strax söder om Jänsmässholmen valde jag vinterleden som efter 3 km kommer fram till en skogsbilväg som går mot Olden. Vinterleden var väldigt blöt men belöningen kom med skogsbilvägarna sedan. Tältade vid vägen.


20 september 2016
Olden -6 km till Storfjällmyren (Olden +20 km).   26 km

Det här blev ännu en finfin dag. Snart är jag bortskämd av alla dagar utan regn. Det är så stilla, så vackert med höstfärger och så lagom varmt. Jag bara njuter. Tack naturen!

Vaknade av ett orrspel. Antingen en spelgalen orrhane eller så är det så fint väder att hormonerna i orren tycker att det är vår.

Träffade en trevlig man, Uno Nilsson från Olden och vi småpratade en lång stund. Uno bor granne med Stig Nilsson som senare kom åkandes med bilen när jag åt frukost vid en rastplats. Stig hade massor att berätta och han har full koll på alla Gröna Bandare. "Jag tänkte att vid den här tiden så borde du vara nere vid stora vägen i Olden", sade Stig. Han hade läst i min dagbok i bloggen att vi tältade 6 km norr om Olden. "Sedvanlig GB-fotografering" enligt Stig, och sedan vandrade jag vidare.

Strax söder om bron över Storån valde jag grusvägen som går alldeles söder om sjön Yttre Oldsjön. Det är en helt annan upplevelse att gå grusväg jämfört med asfaltväg. Vid Nyhem lämnade jag vägen för att gå över berget, via en vinterled, till Västsjön. Träffade i Nyhem ännu en trevlig man, Frits Ragnarsson. Han gav mig fina tips om färdvägarna.

Frits hade en spännande berättelse om när han mötte en stor björn uppe i skogen.  På bara 30 meters håll möttes de men sedan lunkade björnen iväg åt ett annat håll. En annan färsk björnrapport: Uno och även Frits hade sett en älg som veckan innan hade blivit riven av en björn. Ett stort stycke hud hängde under halsen och den hade rivmärken på ryggen. Märkligt nog så undkom älgen björnangreppet. Det fanns gott om björnbajs vid Hållbodarna (där jag tältade)
och man kunde se älghår i björnbajset. Eftersom man sett en älgko med två kalvar och att det sedan saknades en älgkalv, så tror man att den blev björnmat.

Kartan stämde inte överens med verkligheten så det strulade vid bergstoppen norr om Västsjön. Det fanns en nybruten skogsbilväg som inte kommit in i Lantmäteriets karta. Kollade på nätet i deras hemsida och i satellit-kartan där fanns vägen.

Det planerade målet var Bleckåstjärnen men stigen från Rörtjärnen fanns inte längre, den var totalt igenvuxen så det blev omöjligt att bana väg i "djungeln".

Därför valde jag att vandra vidare utmed skogsbilvägen ända till dess att den tog slut, väster om Storfjällmyren, med en vändplan. Där tältade jag.


21 september 2016
Storfjällmyren (Olden +20 km) till Hövallens topp (Kall/Krok -5 km).   26 km

Den här dagen lyckades inte solen tränga bort dimman. Men det blev ändå ett skönt gråväder eftersom det var vindstilla och varmt.

Plötsligt hörde jag motorljud och bilar som parkerade alldeles intill mitt tält tidigt på morgonen. Det visade sig vara fyra älgjägare från Dalarna. Jag skulle senare gå i en annan riktning, så jag skulle inte störa deras jakt.

Nu väntade dagens svåraste uppdrag, som var att vandra 1,5 km oledat till nästa skogsbilväg. Under en timme orienterade jag mig genom skogen som bestod av gamla granar och många blöta partier. Där fanns massor av älgspår och vid ett tillfälle hörde jag också en älg. GPS och kompass var ett måste för att inte gå vilse. Jag hittade rätt och kunde vandra vidare.

En jägare stannade sin bil när jag var vid Djupsjön och frågade: "Hur kommer det sig att du vandrar här, "mitt i ingenting". Jag berättade att det här var närmaste vägen mellan Olden och Åre.

Under hela dagen kom inte en enda bil men sent på eftermiddagen dök det upp minst tio bilar på kort tid. Jag fattade: Jaktlaget hade slutat jaga för dagen.

När man vandrar på skogsbilvägar så är det vanligt att man ser t.ex. tjädrar och det beror på att de äter grus. Den här dagen såg jag ovanligt många tjädrar och dessutom en uggla och många korpar med sina läten.

Nästan allt i det här stora området mellan Olden och Kall genomsyras av älg och älgjakt. Så gott som alla byggnader har älghorn uppsatt på fasaden. Skogsbilvägarna har alltid vägbommar med hänglås och alla vägarna har jakttorn och skjutlavar på nästan alla sträckor.

Tältade vid en plats nära toppen på Hövallen som ligger strax norr om Kall och Krok.


 22 september 2016
Hövallen (Kall/Krok -5 km) till Tjärntorpet (Åre -15 km).   23 km

Började med att orientera cirka 700 m genom skogen för att komma till den skogsbilväg som leder ner till stora vägen mellan Kall och Krok (vid Sölvsved). Prada lyckades med att jaga upp en morkulla som låg och tryckte. Kompass och GPS var ett måste.

Sedan 11 km asfaltvandring till Bonäset för att sedan gå över berget till Åre Björnen. Nästan direkt efter bron i Bonäset, till vänster, startar en stig enligt kartan som ska gå upp till Kvarntjärn. Den stigen finns inte längre, men istället är den ersatt av en skogsbilväg som ansluter till, enligt kartan, vägstumpen mellan Kvarntjärn och Blåmyren.

Tältade vid Tjärntorpet.


23 september 2016
Tjärntorpet (Åre -15 km) till Åre.   21 km

Regn utan avbrott hela dygnet.
Missade stigen nära Tjärntorpet och det misstaget blev då onödiga 6 kilometer. 

Jag fick se älg! Tänk så mycket älgbajs jag har sett under hela vandringen från Treriksröset - och nu så fick jag äntligen se tre älgar gå tillsammans.

Ringde till STF Åre Torg för att boka ett hundrum. Gissa vad jag fick för svar?
Vid det här laget är jag van med det här svaret:
"Nej tyvärr våra hundrum är redan bokade." Då berättade jag hur man gjorde på STF Fjällstugan i Abiskojaure när det blev fullt: Man lät hundägarna sova i vedboden och det tyckte de var helt okay.
Då fick jag höra att jag var välkommen till STF Åre Torg för hon skulle lista ut en reservplan.

Mellan Fröå och Åre Björnen finns en genväg.

Fikade i Åre Björnen: kanelbulle och kaffe. Fick njuta av varmt vatten i tvättställ och en riktig toalett. Den lyxen hade jag senast i Valsjöbyn.

7 km asfaltväg väntade sedan mellan Åre Björnen och Åre. Det var fredag eftermiddag och mycket trafik. En bil var 5:e sekund att jämföra med kontrasten: den totala tystnaden en hel dag i "landet mitt i ingenting" söder om Olden. Halvvägs till Åre upptäckte jag att det fanns en smal stig utmed vägen och då kändes det säkrare, eftersom Prada alltid går okopplad bakom mig.

Checkade in på STF Åre Torg, duschade Prada och gav mig ut på sta'n för det pågick en höstmarknad för fullt.

Åt på restaurang, rastade hunden och köpte godis.

Det blir 2 nätter i Åre. Vilodag behövs nu.

onsdag 7 september 2016

5/9-12/9 Klimpfjäll till Gäddede




Laxtrappa vid Lejarälven nära Ankarede

5/9 till 12/9
Klimpfjäll till Gäddede.   9,8 mil = 98 km.

I Gäddede har jag vandrat ungefär   91 mil = 910 km, under nästan 2 månader.
70 % av Gröna Bandet är genomfört ungefär, så det är "bara" 39 mil kvar.

Så här blev dagsetapperna:

Start i Klimpfjäll.
  5/9   Väntan på nya kängor från Outnorth.se
  6/9   Väntan på nya kängor från Outnorth.se
  7/9   Väntan på nya kängor från Outnorth.se
  8/9   23 km   till Raukasjö via Slipsikstugan 
  9/9   27 km   till Ankarede via Tjärnbäcken.    Tält
10/9   23 km   till Blåsjöfallet.   Tält
11/9     9 km   till Kycklingvattnet.   Tält
12/9   16 km   till Gäddede

Sammanfattning från den 5/9 till den 12/9 mitt på dagen:

3 dagars tråkig väntan på de nya kängorna i Klimpfjäll och sedan 5 vandringsdagar.
Mellan Klimpfjäll och Raukasjö; en trevlig led. Sedan fin led även till Ankarede, men just det här året lite väl blött genom de många myrarna: klafs-klafs. Efter Ankarede blev det 5 km skogsvandring för omväxlings skull. Mycket njutbar grusväg sedan fram till Blåsjöfallet, men där började den 25 km långa tråkiga asfaltvägen. Men hellre asfalt än gungfly som inte bär och svåra, blöta myrar uppe på fjället.

Maten var helt slut när vi kom fram till Gäddede, bortsett från några dl hundmat. Nu blir ryggsäcken så där tung igen, men maten ska räcka till Åre och dit är det nästan 22 mil att vandra.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK:

5 september 2016 - eftermiddag
Vila i Klimpfjäll i väntan på postpaketet.
 

6 september 2016
Vila i Klimpfjäll i väntan på postpaketet.
 

7 september 2016
Vila i Klimpfjäll i väntan på postpaketet.

På eftermiddagen kom då äntligen mina nya kängor.
Nu ska kängorna vaxas och mina fötter ska få tape, Leukoplast, som förebyggande mot skavsår.

Tidigt imorgon bitti fortsätter jag och hunden vandringen söderut.

 
8 september 2016
Klimpfjäll till Raukasjö.   23 km.

Fin dag med en hel del sol. "Pratade" med en utlänning som plockade svamp men han kunde inget språk jag kan, så vi förstod inte varandra. Han visade upp en stor Karl-Johan svamp från sin bärkasse, så det var nog så'na han plockade.

Slipsikstugan blev lunchstället. En nyrenoverad trevlig stuga med några bäddar.

Trevlig led ända fram till målet Raukasjö.
Träffade där Tommy som driver stället tillsammans med sin fru. De hyr ut stugor, har en mängd får, har jaktmark och de fiskar röding i sjön. Ett litet paradis kan man nog säga. Just den här dalen är berömd därför det finns extremt mycket kantareller här!! Folk vallfärdar hit under "svampmånaden". De till och med kommer med helikopter för att bo i Raukasjö och sedan plocka kantareller ett antal dagar. Tommy sköt en älg på andra  sidan sjön da'n innan och fick det styckade djuret hemtransporterat av en helikopter som råkade komma lägligt.

Jag bodde i en liten fin stuga. Där fanns EN RADIO - mysigt! 



9 september 2016
Raukasjö till Ankarede.   27 km.


Först 4 km väg till Raukaselet. Sedan klafs, klafs - 23 km myrmark blandat med lite fastare mark. Passerade Tjärnbäcken som är en enkel raststuga med kamin och toaletter. Några km före Ankarede finns Lejarfallet som är en häftig sevärdhet, det är Lejarälven som kastar sig utför det branta berget. Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna hitta boende i Ankarede, men det visade sig att det är en helt folktom by! Jag frågade min vän Bertil Hedman i ett e-mail och han berättade att:
 "Det är en kyrkby där samer och nybyggare samlas några gånger per år. Gissar att det är helt dött där nu".  Han hade helt rätt. Det var folktomt och det kändes spöklikt. En vacker kyrka, ett fåtal små hus, ett dass och cirka 15 lappkåtor.  Tältade mitt bland kåtorna och hade tur för det visade sig att 10 meter från tältet fanns en av byns två gatlyktor.



10 september 2016
Ankarede till Blåsjöfallet.   23 km.


Istället för att som alla andra Gröna Bandare som går söderut, vandra upp på Rödfjället efter Ankarede - så valde jag en annan väg: En stig som går rakt söderut ganska nära Stor-Blåsjön, men som inte finns utritad i kartan. Efter 5 km är man framme vid en fin grusväg och den är i alla fall utritad. Nära Ankarede är stigen bra markerad med plastband och röd färg på träden, men sedan blir det sämre och då måste man vara vaken för att inte komma bort ifrån stigen.
    Vid Ullersjöbäcken är det ett vad just där bäcken grenar sig och blir till två bäckar. Med nöd och näppe lyckades jag komma över de båda bäckarna med kängorna på utan att bli blöt. Balanserade på stenar. Prada klarar alltid av vad utan problem.

Efter bäcken från Rödknulen:
Följ en "gata" mitt i skogen där det bara växer löv-buskar. Stigen är dåligt märkt där.

Anledningen till det här valet av färdväg var att Gröna Bandarna Kari och Torkel rapporterade att leden över fjället var mycket blöt och besvärlig: 
" ... ... ... både svår och blöt stig över Rödfjället och efter Väktarmon. Vid Bleriket gäller det att vara försiktig på myren då gungflyt ofta inte bär".

Min vän Björn som vandrade GB med sin dotter Bella år 2013, han gav mig tipset om den här leden som de själva valde eftersom det var besvärligt på fjället även då.

18 km grusväg blev det fram till Blåsjöfallet, men det var inte alls så illa som när man vandrar utmed asfaltvägar eftersom det var mjukt vid sidorna. En trevlig grusväg faktiskt.

Hittade en fin plats för tältet vid Blåsjöfallet och vi hade tur eftersom regnet kom igång strax efter att vi hade krupit in.


11 september 2016
Blåfallet till Kycklingvattnet.   9 km.


Det regnade under natten, under tidig morgon och fortsatte på dagen med störtregn samtidigt som det blåste rejält. Det var lika bra att bli kvar i tältet. Att vandra 25 km till Gäddede, det var bara att glömma i den regnstormen.

Mitt på da'n tog jag en tupplur i tältet och när jag vaknade ser jag att det är fullt med vatten i absiden. Det var cirka 3 cm djupt vatten runt om hela tältet! Jag hade tydligen tältat i en svag svacka/grop. Tack och lov för att Hilleberg Enans tältgolv är vattentätt! Golvet är också uppdraget cirka 10 cm på kanterna så inget inne i tältet blev blött. Ryggsäcken låg ute i absiden "och flöt", så många fack i den var fyllda med vatten. Vilken himla tur att jag har allt i vattentäta påsar, exempelvis satellit nödsändaren och all elektronik.

Klockan 17 hade det slutat regna och då vandrade vi vidare. Tältade vid vägen när det började skymma. Väl inne i tältat började det att regna trots att både yr.no och SMHI hade prognosen: noll regn.

  

12 september
Kycklingvattnet till Gäddede.  19 km.


En verkligt fin dag äntligen. Klarblå himmel, ingen vind och precis lagom temperatur för vandring.

Att gå asfalt är inte kul alls. Jag fortsatte med den nya strategin att rasta efter varje halvtimme.

Vid en av pauserna kom plötsligt en jämthund gående på vägen. Han såg oss, men brydde sig inte. Hunden hade en gul väst med reflexer, en antenn som stack upp och en GPS-sändare. Älgjakten har ju varit igång nu under en vecka.

Väl framme vid Gäddede styrde jag kosan direkt till ICA-affären. Köpte glass, schweizernöt och en del annat.

Gäddede Camping hade en liten trevlig stuga till mig. Mitt depå-paket med mat och annat, som jag skickat med Bussgods i början av juli, det låg redan framme - som om jag var väntad. Kanske jag var årets sista Gröna Bandare som skickat bussgods till Gäddede Camping?
Troligen inte för det finns flera efter mig som också går söderut.

Riktigt välordnat och bra var det på Campingen. Dusch, toa och ett bra kök. Första natten brukar vara gratis för just Gröna Bandare!  Ägaren beundrar dessa (oss) som kämpar så.

Solen torkade upp tält och annat som blivit blött.

söndag 28 augusti 2016

26/8- 4/9 Hemavan till Klimpfjäll

En Gröna Bandare som cyklade ... ... ...

Hemavan till Klimpfjäll.   15,7 mil = 157 km.
I Klimpfjäll har jag vandrat ungefär 81 mil = 810 km
62 % av Gröna Bandet är genomfört då ungefär.

Så här blev dagsetapperna:

Start i Hemavan
26/8   11 km   till Joesjö Byastuga.  Tält
27/8   22 km   till Boxfjäll
28/8   16 km   till Deavna + 3 km.  Tält
29/8     9 km   till Arevattnet-stugan
30/8   10 km   till Renvaktarstugan vid Jillie Vaajja
31/8   12 km   till Nedre Vapstsjön - 2 km vid rastplats Sagavägen.  Tält
  1/9   14 km   till Östra Vardofjället.  Tält
  2/9   18 km   till Åtnikstugan
  3/9   26 km   till Tjåkkelestugorna
  4/9     8 km   till Durrenstugan.  Tält
  5/9   11 km   till Klimpfjäll

Sammanfattning 26/8 till förmiddagen den 5/9:

11 vandringsdagar med för det mesta regn, regn och regn.  Men de sista två dagarna inget regn och framförallt sista dagen den 5/9, var det ett helt gudomligt fint höstväder med klarblå himmel, vindstilla, lagom varmt och vacker delvis höstfärgad natur.

Det är inte många ute på fjället så här sent på höstkanten. Under 10 dagar mötte jag inte en enda vandrare.

Leden mellan Gränssjö (vid Sagavägen) och Klimpfjäll är riktigt trevligt att vandra!
"Norgefararleden " är namnet på den del av leden som är närmast Klimpfjäll (från Remdalen).
Jag har ätit massor av hjortron och blåbär. Det finns mycket blåbär i år.

Det har varit svårt med läckande högerkänga eftersom det är sååå blött i markerna. Nu väntar byte av kängor. Jag bor på vandrarhemmet (hotellet) i Klimpfjäll till dess att postpaketet med de nya dyker upp hos "Handlarn".
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK:

26 augusti 2016
Hemavan till Joesjö Byastuga.   11 km via Joefjäll.

Tung ryggsäck igen eftersom jag hade en depå i Hemavan. Visst var det jobbigt att vandra över fjället, men nu slapp jag gå på asfaltväg. Vägen söder om Hemavan är nämligen livligt trafikerad och bilarna kör fort på den smala vägen. Tydligen är det ett paradis för sportfiskare där uppe för många sjöar gick jag förbi.

Hittade en tältplats som var perfekt. Den låg där vandringsleden kommer fram till stora vägen, alldeles utanför Joesjö Byastuga. Det regnade och jag kunde sitta under tak en meter från tältet.

De nya sulorna är nog jättebra men efter några timmars vandring så tog jag ur sulan i vänsterkängan och satte på dubbla sockar. Fortfarande är hålfoten på vänsterfoten extremt känslig för tryck. Det är väl inflammationen som måste läka klart.


27 augusti 2016
Joesjö Byastuga till Boxfjäll.   22 km.

Att gå mer än två mil på asfaltväg under cirka 8 timmar, det är hemskt. Det är påfrestande både för fysiken och för det mentala. Jag lärde mig en läxa från förra gången när jag gick långt på en väg, så därför bestämde jag mig för en ny strategi:
o   Gå onormalt sakta
o   Ordentlig paus varje halvtimme
o   Stanna till om något knä har lite ont

De flesta bilarna, 8 av 10, var norska faktiskt. Många åker till Hemavan för att handla billigt och dessutom har norrmän byggt sommarstugor i Sverige, bland annat därför att i Norge får man inte köra snöskoter vintertid medan i Sverige är det tillåtet.

Det regnade hela tiden med kraftig motvind. Paraplyet klarade av vinden utan problem.

Lärde mig att säsongen för kantareller är väldigt kort här vid Hemavan-trakten, bara tre veckor. Nu var vi mitt i perioden, så det var "man ur huse". Bilar var parkerade äverallt utmed vägen.

När jag kom fram till Boxfjäll så tänkte jag hyra rum eller stuga på Tärna Vilt efter ett tips. Men stuguthyrningen hade upphört så jag gick för att leta tältplats. Då ropade en kvinna till mig och vi pratade en stund. "Du får bo här i vårt hus och duscha om du vill". Jag tackade ja. Sedan undrade hon om jag ville äta middag med familjen, hon hade tänkt laga till rökt röding med kokt potatis. Jag tackade ja. Så frågade hon jag ville ha en öl. Jag tackade ja. En glass i efterrätt - tackade ja (förstås).

Det visade sig att det var ägarna till Tärna Vilt som bjöd in mig. Jag är fortfarande överväldigad! Tänk vilka underbara människor det finns. De ville inte ha betalt heller.  Hon, Anita, sade senare att hon tyckte synd om mig med den stora ryggsäcken och hon visste att det skulle bli dåligt väder. Senare kom deras vuxne son, Jim, som hade varit till Norge en sväng. Det var en trevlig kille. Vi pratade om ditt och datt. Han åkte upp till fabriken och hämtade en bit torkat rökt renkött för min skull. Tärna Vilt är tydligen berömda för sina fina produkter. Man har till exempel en speciell metod att torka och röka som är unik med speciella träslag. Man har också valt att torka bara till en viss gräns med en viss mängd vatten kvar i köttet, för att det ska bli extra smakfullt. Tältet fick torka upp i deras garage. Vilken lycka!


28 augusti 2016
Boxfjäll till Deavna + 3 km.   16 km.

Efter några kilometer asfaltväg kom jag så till Atostugan. Sedan startade en helt underbar fjällvandring, som är mycket bättre än till exempel Kungsleden. Leden går mot Skalmodal och den är bra rösad. Man ser att det är inte många som går här varje år eftersom stigen är igenvuxen ibland. Först genom en trivsam skog av dvärgbjörk, där det fanns väldigt mycket blåbär. Uppe på kalfjället sedan var det lättgånget och riktigt vackra vyer. Man kunde se snötäckta mäktiga fjäll som ligger miltals in i Norge. Vid några tillfällen flög ripor iväg som blev störda. Små familjer av renar syntes då och då. Strålande väder för vandring: Klarblå himmel, nästan vindstilla, lagom temperatur och INGEN knott ellet mygg.

Nu känns vandringen mera avslappnad och eftersom jag aldrig varit i de här fjällen förut, så känns det som en ny spännande fas som gör vandringen till ett äventyr. Nu blir det många många dagar i total vildmark och eftersom jag då vet att det blir tält varje dag så försvinner ett stressmoment: Jag behöver inte jäkta till nästa fjällstuga eller fjällstation. Det visade sig idag eftersom jag somnade till under en rast. Det här var första gången sedan starten som jag fått en tupplur eller powernap mitt på dagen.

Nu väntar Aamere, ett pampigt fjäll tror jag. Det fanns en varningsskylt vid Atostugan om att det har rasat vid Aamere och att leden är oframkomlig, men det gäller inte mig eftersom jag kommer att gå över bergsryggen på Aamere österut och sedan sikta mot sydöstra spetsen av Skalvattnet. Väl nere vid sjön finns en stig ner till vägen. Vädret ska tydligen fortsätta att vara fint!


29 augusti 2016
Deavna + 3 km till Arevattnet-stugan.   9 km.

Underbart väder men det var faktiskt lite is på tältet på morgonen och nere i dalen var det då vitt av frost. Vi tog det väldigt lugnt under dagen. Plockade blåbär då och då och åt direkt till munnen. Just när vi kommit fram till stugan, Arevattnet, så började det regna. Bra timing! Det är en väldigt fin stuga som är gjord för övernattning. Länstyrelsen i Västerbotten står för stugan och den har hjälptelefon. Allt är så välordnat. Stugan har inte gasspis, vilket STF-stugor alltid har, men det gjorde inget. Satte igång elden i köksspisen för det var så kallt och rått i stugan. Efter en timme var det torrt, varmt och skönt i stugan. Passade på att torka tältet och sovsäckarna. Självklart så sov vi över där. En koll i gästboken visade att väldigt många Gröna Bandare har varit här. Till exempel den 15 juli 2013: "Le Trek", Emil och Christope.


30 augusti 2016
Arevattnet-stugan till Renvaktarstugan vid Jillie Vaajja.  10 km.

Så himla skönt att vakna upp i en stuga jämfört med i ett tält. Efter en stund hade kaminen värmt upp rummet. Tänk att vara varm och kunna sitta på en stol vid ett bord och äta frukost!

Den här dagen skulle även vänsterfoten få njuta av Lundhags formade ullsula. Så därför tog jag kniven och gjorde om sulan så att upphöjningen i mitten försvann.

Vädret var uruselt. Regn och kraftiga västliga vindar hela dagen. Upptäckte att jag hade glömt mina tumhandskar med merinoull-tumvantar hos familjen i Boxfjäll. Men "nöden har ingen lag", så jag använde merinoullsockarna som vantar. Vår mamma sydde vantar av strumpor när vi var små och jag och mina båda systrar vi skämdes så över dessa strumpvantar. Men uppe på fjället är det ingen som ser mig, så jag behöver inte skämmas.

Mitt underbara paraply var uppe hela tiden och det höll för de kraftiga vindarna. Som jag berättat tidigare så kan jag arbeta med båda armarna med paraplyet uppe. Det var ganska jobbigt att vandra den här dagen: först brant uppför och sedan brant nedför berget Stoere Tjahke. Kände att mycket vatten kommit in i höger känga. Märkte samma sak just innan Jäkkvik när det regnade. Nu börjar jag åter igen misstänka att Gore-Tex membranet har ett hål. Den vänstra kängan blir bara fuktig, där kommer det inte in vatten. Det är jobbigt när strumporna och ullsulorna blir genomblöta och man inte har någon möjlighet att torka.

Chansade på att renvaktarstugan var öppen - och det var den. Lite bättre än tält, men det var då en väldigt skruttig stuga. Den kan nog klassas som rivningsfärdig. Det gick inte att få värme för någon kamin att elda i fanns inte. Eftersom det regnade hela tiden så valde jag ändå att övernatta där istället för att tälta. Maten fick jag hänga högt upp för det var gott om musbajs överallt. Jag hittade några stearinstumpar och då blev det lite trivsammare.

Hittade gamla dagstidningar och de använde jag för att torka ur kängorna. Det är ju ett gammalt fint knep som fungerar. Bytte tidningspapper ganska ofta, även en gång mitt i natten.

Stoppade ner sulorna och några av merinoullsockarna nere i sovsäcken så att de kanske skulle torka.

Trots den jobbiga vandringen så kände jag inte av mitt gamla problem med smärtan i hålfoten, så nu får ullsulan vara kvar.


31 augusti
Renvaktarstugan vid Jillie Vaajja till Nedre Vapstsjön - 2 km . 11 km.

Det var en riktigt tuff dag. Den värsta dagen sedan starten. Om det blåser kraftigt så vill jag inte rekommendera den färdväg som jag hade valt: Att gå över bergsryggen på Aamere för att komma till stigen som går till Sagavägen öster om Skalmodal. Välj då istället att gå mot Nybrott som ligger i Norge väster om Skalmodal. Men vid lugnt väder är Aamere ett bra val som sparar många kilometer.

Det blåste extremt hårt där uppe, nästan så att jag blåste omkull och dessutom regnade det hela tiden. Därför gick jag aningen på den södra sidan istället för på bergsryggen. Kartan stämde inte riktigt överens med verkligheten, så jag kom helt fel på vägen ner. Jag hamnade i rejält branta och nästan ogenomträngliga snår och hunden fastnade ideligen så jag fick ofta hjälpa henne. Efter nästan 7 timmar var vi äntligen nere på stigen som leder ner till Sagavägen. Promenerade sedan på vägen en kilometer till rastplatsen.

Nu är alla merinoullsockar blöta utom ett par som bara är fuktiga. Längtar till ett ställe där jag kan torka allt blött. 

Men det värsta är högerkängan som är genomblöt. Punkterat Gore-Tex membran är ju orsaken. Nu blir det plastpåse i kängan några dagar.


1 september 2016
Nedre Vapstsjön - 2 km till Östra Vardofjället.   14 km.

Det regnade kraftigt mest hela natten. Det smattrade mot tältduken. Vaknade mitt i natten och var bekymrad över de blöta kängorna och alla blöta merinoullsockarna. Det enda torra paret sockar som jag hade kvar, de skulle ju också bli blöta och sedan ... ... ... ??? Att vandra med kalla blöta sockar skulle bli ett elände. Jag googlade om Gore-Tex membran och om vad folk anser om stövlar istället för kängor på fjällvandring. Blev inte klokare. Somnade till slut.

Sov länge. En mansröst pratade med mig när jag var i tältet och frågade om jag ville ha en kaffetår i husbilen. Jag kände igen rösten, det var Jan som jag hade pratat med på kvällen innan. Prada blev också inbjuden för deras Lapphund, en tik som också var 8 år, var jättesnäll.

Jans fru Kerstin berättade att de hade googlat på det som jag hade berättat om kvällen innan, alltså Gröna Bandet. De hade till och med hittat min blogg och läst några inlägg och lite annat.

Nu kommer det otroliga, de ville skänka till mig 2 par nya rejäla ullsockar, ett par nästan nya ullsockar och ett par nya handskar ... ... ...  Nej, det blev alldeles för mycket för mig så mina tårar kom och jag kunde inte prata. Jag blev alldeles överväldigad. Skämdes lite, för inte ska väl en vuxen karl hålla på och böla ... ... ...

Så blev jag (och Prada) bjuden på frukost med fil, flingor, mackor, skinka och grönsaker. Sedan kanelbullar och kakor till kaffet. Men än är det inte slut på härligheten: Jag fick med mig en stor bit falukorv, en påse med nötmix och två grillkycklingar!! Jag blev också erbjuden att få ved för att tända en brasa och torka allt blött. Men det tackade jag nej till - i regnet.

Tänk vilka underbara människor!!! Det är otroligt.
"Fina möten med människor längs färden"  -  jaaaa!

De gav mig energi - inte bara som kalorier till magen utan energi för att bättre kunna försöka att lyckas genomföra Gröna Bandet!

Vi vandrade asfalt några timmar och sedan tältade vi uppe på Östra Vardofjället, hunden och jag. Gissa om kycklingen smakade gott! Somnade sååå nöjd med torra, varma och goa ullsockar på fötterna.


2 september 2016
Östra Vardofjället till Åtnikstugan.   18 km.

Mycket trevlig led det här från Gränssjö (vid Sagavägen) till Åtnikstugan på 21 km via Vardofjäll, alltså inte den andra leden/stigen via Daarnege. Det har nu regnat många dagar i sträck, så på kalfjället och på andra ställen så är det extremt mycket vatten i markerna. Klafs, klafs låter det ofta när man tar sig fram.

Jag har inte sett en människa på hela dagen.

Jag startade inte förrän klockan 12 för då hade regnet avtagit en del. Efter några timmar syntes solen allt oftare och på kvällen var det en helblå himmel.

Åtnikstugan är en väldigt trevlig stuga. Jag eldade extra hårt för att få riktigt varmt och torrt. Äntligen fick jag då torka allt blött, framförallt alla merinoullsockarna.
Tjåkkelestugorna, cirka 26 km bort, blir nästa mål.


3 september 2016
Åtnikstugan till Tjåkkelestugorna.   26 km.

Som vanligt så möter man ingen. Ensam på fjället kan man säga.

Det regnade så som det gjort i många dagar nu.

Tjåkkelestugan, huvudbyggnaden, är en riktigt fin stuga som är fräsch, nyrenoverad och mycket trivsam. Allt är så perfekt snickrat. Det vimlar av små konstverk i trä,  till exempel alla hängare och många handtag till dörrar.

Stugorna ligger vackert alldeles vid Ransarån som är en mäktig älv med mycket vatten.


4 september 2016
Tjåkkelestugorna till Durrenstugan.   8 km.

Fint väder att vandra i. Ganska mycket sol och det var länge sedan. Eftersom att jag väntar på ett par postpaket i Klimpfjäll så har jag bromsat in farten. Det är vår dotter Jenny Ströbäck som hjälpt mig. Det ena paketet kommer från outnorth.se och det ska innehålla de nya Meindl-kängorna (lika de förra), ett merinoull underställ och tumhandskar med vantar i merinoull. Paketet kommer troligen om tre da'r, och jag vill helst inte bo alltför många nätter i Klimpfjäll. Det andra paketet ska innehålla vax till de nya kängorna.

Vandrade idag bara halvvägs till Klimpfjäll och ska övernatta vid Durrenstugan. Mötte faktiskt två vandrare - kors i taket, den 25 augusti var förra gången, 10 dagar sedan !  Det var Bosse från Ångermanland som skulle inviga Patrik från Skåne i fjällvandringens tjusning. Patrik blev tänd på Gröna Bandet och skulle läsa om det på nätet.


5 september 2016
Durrenstugan till Klimpfjäll.    11 km.

Kanonväder!  Väldigt trevlig vandringsled.
Hittade hotellet. Valde det billigaste. Här kommer vi att bo några dagar och lära känna Klimpfjäll.

torsdag 25 augusti 2016

15/8-25/8 Jäkkvik till Hemavan


Jäkkvik till Hemavan   16,8 mil = 168 km

Läs här om det så svåra beslutet ... ... ...



Den sammanfattning i ord som brukar komma här, den har jag flyttat ner till slutet. Orsaken är att det blir mera spännande då - just den här gången ... ... ...
Läs om det så svåra beslutet och så upplösningen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
15 augusti
Vilodag i Jäkkvik.


16 augusti
Jäkkvik till Pieljekaise.   8 km.

Vilka underbara dagar jag har haft i Jäkkvik! Framförallt för att jag fick träffa Ketan, min fru. Jag har ätit och ätit och ätit. Magen tycktes aldrig bli mätt. Allt vi bjöds på smakade så gudomligt gott: Entrecoten, fisken (röding, sik och harr), kycklingen, sillen, potatisen, brödsorterna (till exempel Gene Tunnbröd mmmm), osten, filmjölken, potatisgratängen - ja allt! Nu struntade jag i att vara fettdriven utan åt bröd, potatis och andra kolhydratrika saker. Glass till exempel: Glass i stora lass.
Tack igen Ewa och Rolle, Ni är fantastiska! Fjällstationer är inte ens hälften så bra.

Startade vandringen på eftermidda'n så det blev en lagom kort tur. Det var kanonväder med blå himmel, lagom varmt och svag vind. Ketan hade haft med sig min varma gamla tunga sovsäck, Marmot Sawtooth på 1539 gram, för nu ville jag inte frysa i tältet. Jag hade frusit klart nu, tyckte jag! Nu hade jag packat ryggsäcken med tung-sovsäcken, pemmikan, grönsaksbuljong, sötmandel och kaffe - så det kändes verkligen att nu var det ingen lätt ryggsäck längre. Det här med att vandra med en allt för tung ryggsäck, det är ett jätteproblem faktiskt. Dags att lära sig mera om UL (Ultra Light) packning tror jag visst. Det är nog tyngden som orsakar att jag får ont i knän ibland och ganska säkert så är det andra tillfälliga småkrämpor som uppstår av tyngden. Nu har jag kvar i ryggsäcken även min förra kalla lätta sovsäck, Western Mountaineering Summerlight på 531 gram, och det är för hundens skull som jag behöll den. Lyxigt kan tyckas, men att se sin hund ligga och skaka under en blöt dunjacka - det kändes inte bra.

Vi sov över i Pieljekaisestugan.

Pemmikan med "Knorr Grönsaksbuljong" smakar riktigt bra faktiskt. Kokar upp 2 dl vatten, löser upp en halv buljongtärning på 5 gram (10/2) och blandar i 100 gram pemmikan. Äter med sked som soppa. Det här receptet kommer jag nog att fortsätta med.


17 augusti
Pieljekaisestugan till Bäverholmen via Adolfström.  24 km.

Klarblå himmel, vindstilla, nästan ingen mygg och precis lagom varmt.
Jag hade sötsug efter matfrossan och alla kolhydrater i Jäkkvik. Det gjorde att jag stannade vid handelsboden i Adolfström och köpte en halv liter SIA-glass och två kanelbullar. Njöt i solen. Det är ungefär 8 km från Adolfström till Bäverholmen.
Bäverholmens Värdshus är en höjdare som jag gärna rekommenderar. Nu var det fullbelagt med ett gäng damer som hade fotokurs. Jag blev inte alls förvånad över det, för nu är jag van att drabbas av ställen där det är fullt. Jag tältade alldeles utanför huset. Svidan eller svemyggen var vidrig så det gick knappt att vara ute. Åt en enkel middag i restaurangen: renskav med potatismos, svamp och starköl.
Pratade med en trevlig kvinna, Ann från England. Hon var på väg söderut. Hennes ryggsäck var jättetung och det hade tagit henne tre dagar att gå en sträcka som jag hade gått på en dag. Gav henne tips inför vandringen till Hemavan. Det regnade en del under natten.


18 augusti
Bäverholmen till Sjinulttjiestugan.   15 km.

Mulet väder och det var ovanligt för jag har blivit van nu med klarblå himmel.
Prada var fotomodell. Alla som var med på fotokursen ville ta bilder på henne när hon hade klövjeväskan på.

Knackade på i den första raststugan Badadjåkkå. Där fanns Ann från England, Thomas från Nederländerna och Frank från England. Frank skulle norrut. De hade sovit där. "We can't understand the swedish text ", sa' dom med en glimt i ögat som en förklaring, för det står med svensk text på skyltar att det är förbjudet att övernatta i nöd-stugan.

Jag lider lite grand fortfarande av att inte vara 100% fettdriven. Energin tar plötsligt bara slut. Så blir det aldrig när jag är fettdriven. Det är väl blodsockret som tar slut när det plötsligt känns tungt.

Stannade vid Sjnulttjiestugan som är en obemannad liten prismastuga. Jag satte upp tältet alldeles utanför. Tände brasan i kaminen för att få bort fukten och då blev det riktigt mysigt.

Två trevliga italienare dök upp, Roberto och Marko, och så han Thomas från Nederländerna igen. En stund senare kom en tjej springande i regnet, det var Elin från Kungsbacka som annars arbetar på Saltoluokta Fjällstation. Nu hade hon ledigt för att löpa hela Kungsleden upp till Abisko - utan tält!! Hon hade köpt en dyr, lätt luftmadrass, men så upptäckte hon efter 10 km att den var borta. Den hade lossnat från hennes lilla lätta ryggsäck. Då sprang hon tillbaka ända till Ammarnäs och letade. Men det var till ingen nytta för hon hittade inte luftmadrassen. Någon vandrare hade troligen hittat den och tagit den med sig. Nu fick hon låna ett tunt och ynkligt liggunderlag av en snäll tant. Alla tre sov i raststugan och jag sov i tältet. Jag kunde höra att det regnade en del under natten.


19 augusti
Sjnulttjiestugan till Ammarnäs skidbacke.   38 km.

Paraply och regnbyxor från starten klockan 8. Regn hela dagen med några få uppehåll. Struntade i Rävfallsstugan utan jag tog istället genvägen, den gamla Kungsleden, till Ammarnäs för att vinna 14 km. Det blev 24 km på fjället, riktigt fin led och vacker natur. Sedan hemska 14 km tråkig väg: 11 km grusväg och sedan ytterligare 3 km asfaltväg. Klockan 9 på kvällen hade jag äntligen gått klart för dagen.

Ringde till Marléne och Ulf när jag kom till grusvägen. Där uppe i Kilpisjärvi hade jag ju lovat att jag skulle ringa när jag kom fram till Ammarnäs. Tack vare telefonsamtalet så fick jag hjälp med att hitta någon plats att bo på. Kände mig så tacksam. Tydligen så finns inte längre STF, utan det blev istället Ammarnäs Wärdshus. För övrigt så bjöd Marléne in mig på kaffe dagen efter, om jag skulle känna för det.

Gissa vad jag fick höra i receptionen vid Wärdshuset? Vid det här laget är jag beredd att få höra det värsta. Jo han sa': "Det är fullt, alla hundrum är tyvärr uthyrda". Men han funderade en stund och så kom han ihåg att det finns en stuga vid skidbacken några kilometer därifrån och där får hundar vara. Jag sa' ja till den stugan. Jag hade så många blöta saker som bara måste få torka. Nöden har ingen lag ... ... ...

Stugan var en stor nybyggd, fin stuga för minst sex personer. Jag duschade och hängde upp allt som var blött. Åt min pemmikan och mådde prima.

Det fanns TV i stugan och OS-finalen i damfotbollen, Sverige - Tyskland skulle sändas senare på kvällen, "Yes yes yes", vilken tur jag hade! Då kom nästa besvikelse: TV1, TV2, Barnkanalen och Kunskapskanalen var de enda TV -programmen som gick att titta på.

Somnade med trötta fötter i den sköna sängen.


20 augusti
Ammarnäs till Aigertstugan.   8 km.

Vi tog det lugnt hela förmiddagen, jag och Prada. Jag hade ont i ena häl-kudden och ont inuti vänstra hålfoten när all tyngd var på foten. Prada hade nog lite ont också för hon haltade lite när hon steg upp på morgonen. Ringde till Marléne för att tacka ja till hennes inbjudan till en kaffetår. De kom med bilen och hämtade mig och Prada. Sedan blev det sight seeing för de ville visa och berätta om Ammarnäs. Vi gjorde också ett besök hos en lappgumma som heter Margareta Grahn och som tydligen är världsberömd för sin sameslöjd. Det var intressant att lyssna på alla hennes berättelser. Till exempel vad olika symboler och bilder betyder för lapparna. Lärde mig också att det är okay att säga "lapp" istället för "same". Oftast är det till och med bättre att säga lapp. Några få undantag finns då vissa hellre vill bli kallad same, men jag minns nu inte var. Marlénes mamma är lapp och jag har ju lite lappblod i mig - så det blev en liten lappsammankomst.

Ulf och Marléne har ett säreget hus. Enormt fint. En gammal timrad stuga som är omgjord på många olika sätt. De har lagt ner mängder av arbete och har skapat ett fantastiskt hus. Det är högt i tak med gamla tjocka granar istället för limträbalkar.  Exempelvis badrummet är ett jättestort rum med relaxavdelning och med ett badkar intill ett stort fönster som bjuder på grandios utsikt över fjällen. Två mys-kaminer fanns det i olika rum. Men också ett par luftvärmepumpar. Huset måste bara ses!
Utomhus fanns en bastu som hade formen av en cylinder eller tub och alldeles utanför den fanns en vedeldad badtunna i trä. I badtunnan brukar Ulf ligga på vintern och njuta med en öl i handen och "räkna stjärnorna på himlen".

Blev bjuden på kaffe med maräng-glass och kaka.

Fick med mig ett par tunnare inläggs-sulor som ska göra att fötterna får variation eftersom, som Marléne trodde, en sena i min vänstra hålfot nog blivit överansträngd och var kanske inflammerad. Variation är alltid bra fick jag lära mig.

Mötet med de här underbara människorna gav mig massor med energi och jag kände mig glad. När jag sedan sent på eftermiddagen vandrade upp till Aigertstugan kändes uppförsbackarna som ingenting, och det tack vare energipåfyllningen som jag fick!

Stugvärden i Aigertstugan hade ett hundrum kvar. Kors i taket, lycka för en gångs skull. Vi fick förrådet för oss själva och det var jättebra för då slapp vi ha två hundar i samma rum och jag slapp sova i en översäng. I förrådet fanns madrasser, täcken och kuddar.

Det var en firmafest i Aigertstugan. När jag kom så möttes jag av fyllevisor och ett 30-tal glada människor. Jag blev inte störd för jag somnade så fort jag hade lagt mig på kudden.


21 augusti
Aigertstugan till Servestugan.   19 km.

Jättefint väder!  Men en ödesdag ... ... ... Riktigt ont!  Måste jag nu avbryta Gröna Bandet?

Började med de skoinlägg som jag fick i Ammarnäs av Ulf och Marléne. Efter en kort stund kom en stickande känsla under vänstra hälen. Så småningom så bytte jag därför tillbaka till de gamla skoinläggen och då försvann hälproblemet. Men då kom istället väldigt ofta det där riktigt onda inuti vänstra hålfoten.

  
22 augusti
Servestugan till Tärnasjöstugorna.   14 km.

Tät dimma och +7 grader när jag vaknade, men dimman lättade snart och då kunde jag se att det var gråväder och molnigt. På natten hade jag drömt om att klara av eller inte klara av Gröna Bandet, mindes jag. Första tanken när jag vaknade var att: "Nu bryter jag i Hemavan. Det här är ingen njutning längre". Masserade in Voltaren.

Det regnade då och då under hela dagen så paraplyet satt hela tiden i midjebältet och i clipset vid axelremmen. Paraply upp, paraply ner. Upp ner, upp ner.

Uppe på bergstoppen fungerade telefonen och jag ringde till Ketan. "Jag kommer att bryta i Hemavan. Det har jag bestämt nu", var det första jag sa' till henne. Så berättade jag allt om hur ont jag hade i vänsterfoten.

Då svarade hon att hennes erfarenhet av skoinlägg är att det är jätteviktigt att prova ut nya om man har gått upp i vikt!!!!!

Jaaaa där har vi förklaringen ju. Man kan säga att jag på en enda dag gick upp 20 kg i vikt på grund av ryggsäcken!!!!! Det där hade jag ingen susning om. Det var helt nytt för mig.
Nu när jag vet bättre, så skulle jag innan jag startade Gröna Bandet ha provat ut nya skoinlägg MED 30 KG TUNG RYGGSÄCK. 30 kg istället för 20 kg för att simulera vandringen med 20 kg. Man lär sig. Nu är jag en erfarenhet rikare.

Ringde till dottern Jenny. Hon berättade att hennes PT hade sagt att många människor egentligen har skoinlägg alldeles i onödan för det finns andra sätt att fixa fötterna. Jag är nog en så'n. Så att strunta helt i skoinläggen hade kanske varit allra bäst för mig och istället så kunde jag ha haft de sulor som följde med kängorna när de var nya.

Kom fram redan kl. 15 till Tärnasjöstugorna. Fick ett hundrum. Regnet ökade rejält under kvällen och då är det extra skönt med ett rum istället för tält. Jag tyckte synd om de som i regnet jobbade med sina blöta tält. Köpte precis som dagen innan, två chokladkakor schweizernöt och dessutom två ölkorvar.

Bastade och det var jättetrevligt med allt prat med vandrare. Inga svenskar, bara jag, vilket är lite märkligt. Badade efteråt i sjön för att kyla av mig och sedan kändes det riktigt skönt.

När jag låg och skulle somna så dök tankar upp om att ändå försöka att fortsätta vandringen för det onda tyckte jag hade blivit lite bättre. Vi får väl se imorgon ... ... ...


23 augusti
Tärnasjöstugorna till Syterstugan.   14 km.

9 grader klockan sex på morgonen och en del blå himmel.
Även den friska högra foten fick nu sulan, efter det att jag gjort om den lite med min kniv. Tanken var att rädda högerfoten så att inte den också börjar få ont. De nya sulorna var tyvärr ett par cm för korta och nu kände jag att det var på väg att bli skavsår under stortårna. Därför tog jag ur sulorna helt och hållet och det fungerade faktiskt.

Efter att jag hade vandrat några kilometer på väg mot Syterstugan upptäckte jag att JAG HAR INTE ONT längre!!!!  Då kände jag att jag ville fortsätta Gröna Bandet. Ringde till Ketan men det var dålig förbindelse så det blev SMS istället:  "Skulle Du bli väldigt besviken om jag fortsätter Gröna Bandet? Nu har jag gått 3 km och har inte ont längre. Jag verkar ha blivit frisk i foten!!!  Glädjen är tillbaka och det känns riktigt bra just nu i alla fall ... ... ...".

SMS'ade också till Jenny: "Jag har inte ont i foten längre. Nästan helt frisk. Glädjen och lusten har kommit tillbaka. Jag fortsätter Gröna Bandet!!!!!
Förlåt att jag hattar fram och tillbaka! ... ... ...".

Jenny skrev sedan ett fint svars-SMS till mig: "Ingen fara.... jag visste väl det. Kör pappa medans allt känns bra, du gör detta endast en gång i livet. Det är normalt att få dippar i en sådan här expedition. Jag tror på dig och Prada. ... ... ...".

Det är en väldigt trevlig vandringsled mellan Tärnsjö och Syter. I slutet av leden finns flera broar som är riktigt stora. Vinden hade blåst med minst kuling styrka under hela dagen och den sista av broarna svajade rätt mycket i vinden. Det kändes obehagligt och jag gick nära Prada för att kunna hjälpa henne om det skulle behövas.

Tältade utanför Syterstugan på exakt samma plats som för två år sedan och jag tror visst att det var exakt samma datum då också.


24 augusti
Syterstugan till Viterskalstugan.  13 km.

Vilken natt i tältet! Den kraftiga vinden avtog under natten och det blev riktigt kallt. På morgonen var yttertältets insida helt täckt av is. Fukten från utandningsluften hade kondenserat och frusit till is, lager på lager. Trots minusgraderna så hade jag inte frusit i tältet tack vare den varma sovsäcken. Prada hade den andra, lätta sovsäcken över sig, så hon hade inte heller frusit.

Började vandra den tunga uppförsbacken. Jag kände av att det gjorde lite ont i hälarna men det var inget annat som gjorde ont. Satte på mig dubbla tjocka sockar på fötterna, eftersom jag hade tagit ur sulorna från kängorna.

Fick ett hundrum i Viterskalstugan. Egentligen hade jag tänkt gå till Hemavan, eftersom det är bara 4 timmars vandring (11 km utför), men fötterna behövde vila. Fick veta att det skulle regna och då kändes det extra bra att slippa tälta.


25 augusti
Viterskalstugan till Hemavan.   14 km.

Jag eldade i kaminen och det var riktigt skönt i hundrummet. Ute regnade det för fullt och jag väntade med att vandra tills det hade slutat regna.

Ett 30-tal skolugdomar som gick i åttan passerade förbi mitt fönster. Det regnade rejält. De hade varit ute på fjället i fyra dagar och var nu på väg till Hemavan. Efter övernattning på STF Fjällcenter skulle de åka buss hem till Skellefteå. En del hade inte regnkläder och ganska många hade bara gympadojjor. Jag pratade med en av lärarna och han var väldigt nöjd med äventyret. Det hade varit lärorikt för alla och de hade haft fint väder de andra dagarna. Eleverna hade nog snappat upp undervisningen inför vandringen, men vissa föräldrar hade inte råd att köpa nödvändig utrustning.
Bland de här eleverna finns kanske en framtida Gröna Bandare! 

Tog in på STF Fjällcenter och fick ett jättefint rum. Kunde proviantera på ICA och kunde köpa sulor i friluftsbutiken. Lycka!
  
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sammanfattning 15/8 till 25/8:

Jag har vandrat ungefär 65 mil = 650 km

Halva Gröna Bandet är alltså genomfört nu i Hemavan.
Så här blev dagsetapperna:

15/8                      Vilodag i Jäkkvik
16/8     8 km   till Pieljekaisestugan
17/8   24 km   till Bäverholmen via Adolfström.   Tält
18/8   15 km   till Sjinulttjiestugan.   Tält
19/8   38 km   till Ammarnäs skidbacken
20/8     8 km   till Aigertstugan
21/8   19 km   till Servestugan
22/8   15 km   till Tärnasjöstugorna
23/8   14 km   till Syterstugan.   Tält
24/8   13 km   till Viterskalstugan
25/8   14 km   till Hemavan, STF Fjällcenter
Summa 16,8 mil = 168 km 

Tältade i Bäverholmen, Sjnulttjiestugan och Syterstugan.


Jag har nu under tio dar vandrat en riktigt fin del av Kungsleden; den mellan Jäkkvik och Hemavan.  Framförallt så är den sista biten, mellan Servestugan och Hemavan, den allra bästa.

Dagarna i Jäkkvik var underbara, tack igen Ketan, Ewa och Rolle. Värdshuset på Bäverholmen var en höjdare, värdfolket där är så trevliga och service minded. Uppe vid Sjinulttjie satte jag genast upp tältet för jag anade att det skulle dyka upp vandrare som ville sova i raststugan. Jodå, mycket riktigt, tre sov i stugan. Tyvärr regnade det. Att sedan i ett svep vandra ända till Ammarnäs södra del, det var ett misstag (dumdristigt) för det blev 24 km fjäll och 14 km väg. Skulle istället ha tältat när jag kom ner till vägen. Kroppen tar stryk av 38 km med så pass mycket väg. Aigert blev en jobbig vandring. Så här efteråt tycker jag att det hade varit bättre att istället vandra direkt till Servestugan från Ammarnäs och då hoppa över Aigert. Tärnasjöstugorna har bastu och även Aigertstugan har det.  Att tvaga sig, basta och sedan bada i Tärnasjön - det blev en höjdare. En tysk fiskade i Svärfarsbäcken vid Syter och han fick en jätteöring, cirka 50 cm, på sin vobbler. Han kom till mitt tält sedan och undrade om hunden ville ha fiskrenset!  Nej fy, men jag tackade för omtanken.

Tänk så nära att jag hade avbrutit Gröna Bandet! Jag hade ju bestämt mig och var helt inne på att bryta. Jag tänkte till och med åka motorbåt över Tärnasjön eftersom jag ju ändå skulle bryta. Jenny skulle senare boka tågbiljett åt mig, Umeå - Stockholm.

Men något bra hände med min onda fot under natten för foten var så gott som helt frisk på morgonen och genast blommade humöret upp och glädjen var tillbaka. Här vill jag än en gång tacka Marléne i Ammarnäs, eftersom hon tipsade mig att byta ut skoinläggen mot vanliga sulor.

På STF Fjällcenter i Hemavan finns nästa depå. Inte på STF Fjällstation (gamla SMU). Nytt för i år är att Hemavan har två STF-ställen. 

Det ska bli riktigt spännande att fortsätta söderut.
Hoppas nu bara att fötterna inte blir sämre!

Lägger in ett nytt tips.  Det får ligga allra först, tips 0, eftersom det är superviktigt och så lätt att missa:

Tips 0:   Om att lämna sina skoinlägg hemma (eller prova in nya).
När man väger till exempel 20 kg mer än normalt (ryggsäcken) måste man prova in nya skoinlägg. Annars uppstår så småningom stora problem med fötterna. Det kan till och med vara bättre att köra utan skoinlägg och istället använda originalsulorna.
                                        *****