lördag 23 augusti 2014

Hemavan äntligen


Nu finns mer än 300 st. foton upplagda. 
De är indelade i grupper från norr till söder. 
De här länkarna finns att klicka på: 


Nu har Prada fått en ny klövjeväska, som jag lovade henne. 
Den här har inga remmar mellan frambenen, så nu blir det inga skavsår. 
Tillverkaren heter Doggles och benämningen är "Extreme Outdoor Gear EX Packs". 

Text om en häftig anfader, en lapp, finns nu i inlägget: "Dag 18, den 16 augusti". 
Det handlar om att i Jäkkvik hittar man spår av mina rötter. 
En lapp som tog namnet "Sundelin" har ristat in sina initialer där. 


Recensioner av utrustning och kläder 
En ny flik finns nu. Många bilder.
Där kan man läsa om vad jag tycker om den utrustning som jag hade med mig. 



Den här bilden tog Bron, en tjej från Skottland. Hon skickade bilden till mig efter hemkomst. 
Många bilder har jag ju tagit på hunden, men nästan inga foton på mig själv. 



Tack alla som varit delaktig i äventyret. 
Ingen nämnd och ingen glömd. 


 Men jag vill ändå nämna några: 


Tack min kära fru Ketan
Du har drabbats så himla mycket av alla mina förberedelser.
Redan i november började jag torka kött i "pyramiden" som tog så'n stor plats.
Många saker har inte blivit gjorda på grund av att jag prioriterade förberedelserna. 
Så lämnar jag Dig ensam i nästan fyra veckor.
Tack för att Du stöttade mig trots allt!
Du är bäst älskling!


Tack alla på Facebook och på bloggen och i email ...
... som har "Gillat" och som har skrivit härliga kommentarer.
Ni är nog de personer som verkligen givit mig mest energi.
Ni har betytt så himla mycket!!!


Tack min kära dotter Jenny Ströbäck
Du har verkligen fått mig att börja träna.
Tack vare Dig så genomförde vi Halv-Klassikern tillsammans.
Endomondo appen var Din idé.
Dina friska hejarop och beröm har känts så bra.


Tack Hans-Erik Bergman (min syster Ullas Hörnells man) för att Du delade med Dig
av all Din erfarenhet från fjällvandringar.
Ecco kängorna går inte att få skavsår i, tycks det som.
De är så sköna och så rejäla. Precis som Du sade för 3 år sedan.
Nu skulle jag visserligen ha valt mina Ecco Biom med just Gore-Tex,
men det är märket Ecco som gäller.
Du tipsade också om att använda Leukoplast 5 cm som
förebyggande skavsårsskydd av foten - för säkerhets skull.
Eftersom den här vandringen var så särskilt viktig,
så gjorde jag precis så som Du visade. Suveränt!


Tack Björn Johansson - utan Dig hade det inte blivit någon Kungsled vandring.
Sjukgymnasten i Katrineholm som Du tipsade om,
han gjorde stötvågsbehandling nio gånger på min onda hälsena.
Efterläkningen 6-8 veckor efteråt har nog gjort susen. 
     Sedan Din fjällvandring på 130 mil, Treriksröset till Grövelsjön, 
var nog det som inspirerade mig till att starta det här projektet.  
Din Golden Retriever, dottern Bella och Du har ju gjort en otrolig prestation!
44 mil är fullt tillräckligt, aldrig 130 mil Gröna Bandet för mig. Men osvuret är nog bäst ...
130 mil blir nästan precis 3 stycken 44 mil Kungsleder! 
Det är ju ruskigt långt!


Tack mina kära systrar Birgitta "Bitte" Edlund och Ulla Hörnell
Ni hjälpte mig att minska vikten av ryggsäcken några kilo.
Hela tiden har Ni båda verkligen gjort mig stark.
Himla fina systrar jag har!


Ett tack också till Roland och Ewa i Jäkkvik
Oförglömligt hur väl jag blev omhändertagen.
Ni eldade igång värmepannan bara för min skull.
En kunglig middag som till och med överträffade
fjällstationernas ryktbara 3-rätters middagar.


Tack Camilla Ulltin
Ditt till synes lilla futtiga tips kan tyckas inte vara värt något.
Men oh så rätt Du hade!
Jag klippte inte tånaglarna innan vandringen.
Hade noll problem.
Nu kommer beviset: Jag klippte tånaglarna just innan Hemavan.
Tänkte att jag kan ju inte basta med en massa gubbar och då
ha långa tånaglar.
Men det straffade sig. Fick problem med en av tårna,
på grund av att jag inte lydde Dig.


Tack Timo "Origo".
Det var Du som skrev så fint om pemmikan på www.utsidan.se. 
Ordet stavas med "c" lika ofta: pemmican. 
Du hjälpte mig att börja tillverka själv. 
Även om smaken är lite ovanlig, så 
anser jag att pemmikanen bidragit till 
den lyckade vandringen. 
Vi mådde jättebra och var fettdrivna mest hela tiden.


Nej förlåt Prada, min duktiga hund.
Höll på att glömma att tacka min underbara vandringskompis.
Hon stannade ofta till vid halvstora stenar
och på det sättet föreslog att vi borde ta en paus.
Så gjorde hon när vi slarvat med pauserna.
Extremt klokt - nästan ofattbart! 
     Jag var inställd på att vandra i en timme, sedan vila 15 minuter, 
vandra i en timme igen - och så vidare.
Ofta blev det inte så tyvärr. 
Men tack vare hunden så blev det många pauser.
När hon fick vittring på lämmel eller gråsork,
så blev det ett bra tillfälle för mig att vila på stavarna.

                                         *****





Dag 25, den 23 augusti

FRAMME !!!!
Oh vad skönt.


Syter   - Viterskalet   -   Hemavan

Började dagen utan kaffe, för det hade tagit slut. Humöret i botten. 

Dimman omfamnade alla fjälltoppar. 
Sytertoppen var ingen ide att bestiga. 

Naturen påminner om lapporten. Väldigt mäktigt. 

Stugvärden Mia i Viterskalet bjöd mig på starkt och gott kaffe. 
Huvudvärken försvann och humöret blev bra igen. 

Blåbär har ju funnits utmed Kungsleden hela vägen men 
just innan Hemavan fanns extremt mycket blåbär. 

Tipset att gena över slalombacken var ett dåligt förslag. 
Bron hade rasat så genvägen blev en senväg. 
När jag kom fram till Hemavan Fjällstation så trodde jag att 
det var STF, men det var det inte. 
SMU var det gamla namnet: Missionsförbundet Ungdom. 
Det blev bra i alla fall. Fick bo med hunden i en större friggebod. 

Nu upptäckte jag orsaken till att Prada "har klappat ihop" emellanåt. 
Hon har flera öppna sår i och runt sin "armhåla". Klövjeväskan har orsakat skavsår! 
Hon har nog försökt att tala om för mig att det gör ont, men jag har inte förstått. 
Förlåt Prada. Nu köper vi en ny klövjeväska till nästa år.

Efter middagen blev det en promenad till ICA för att köpa godis och annat. 
En skön känsla - att vandringen är avklarad!




fredag 22 augusti 2014

Orättvist att Prada har en värsting-sovsäck ...

Western Mountaineering i USA tillverkar dun-sovsäckar.
De är lättast och varmast på marknaden.
Tyvärr också kanske dyrast.

Kolla bilden. Prada har numera min dunjacka som sin "sovsäck".
Numera fryser hon aldrig på nätterna!

Dag 24, den 22 augusti

Tärnasjö   -   Syter
Vandrade 1,4 mil. Orken tog slut tidigt på dagen.
Prada var också mör, hon ville vila jätteofta.
Riktigt vackert landskap!
Såg en uggla på nära håll, en fjälluggla (förstås).
Minst fem broar fanns intill varandra ut på öar.
Det var riktigt byggda, vackra hängbroar.
Stötte på ett fint hjortronställe.
Åt direkt till munnen tills jag blev mätt.
Tältade i Syter. Svärfarsbäcken dånar där och det är ett skönt ljud.
Två etapper återstår här:
     Till Viterskalet och
      till Hemavan slutligen.
12 + 11 km = 23 km, lagom och lätt.
Det tar en dag.

Dag 23, den 21 augusti

Ammarnäs   -   (Aigert)   -   Båt över Tjulträsk   -
Serve   -  Tärnasjön
Det blev 4,1 mil av Kungsleden på en enda dag.
Båtfärden blev jag rekommenderad av
den trevliga Kicki i receptionen på Grundströms Stugby.
Det blev en fantastiskt fin båttur genom Tjulträskdalen!
Att jag missade fjällstugan Aigert gjorde ingenting.
Thorbjörn på Ammarnäs Båt-Taxi kunde verkligen berätta.
Till exempel om hans samiska släktingar.
De hade bott i ett torp där ute i ödemarken. 
Det fanns gott om bäver och han var "kompis" med dem.
Men när han bytte utombordsmotor så blev bävrarna skyggare.
Kungsörnen visade sig inte tyvärr.
Vandring till Serve där jag, "som kurir",
lämnade över ett paket till stugvärden Nisse.
Han fick gårdagens tidning och lite annat,
som Thorbjörn hade skickat med mig.
Vandrade direkt 1,4 mil ytterligare till fjällstugan Tärnasjö.
Mycket trevlig stugvärd där. 
Hon berättade bland annat om Gröna Bandare som passerat.
Hittade en riktigt fin tältplats där.

Syter nästa.

torsdag 21 augusti 2014

Dag 22, den 20 augusti

Sjnulttjie   -   Ammarnäs
Vandrade cirka 3,1 mil.
Det småregnade mest hela tiden.
Dimman saboterade det vackra landskapet.
Hon med genomblöta kängor som jag tyckte så synd om, råkade jag stöta på igen efter ett vad. Kungsledens enda vad? Men jag behövde inte vada eftersom jag hade stavar. 
Stackarn hade inga torra strumpor kvar. 
Jag skänkte henne ett par ullstrumpor och några fryspåsar.
Hon strålade av tacksamhet över att få varma och torra fötter.
Upptäckte att Rävfallstugan skulle bli 14 km längre och skulle innebära kraftiga uppförsbackar.
Ångrade mig och styrde istället direkt mot Ammarnäs.
Avslutningen blev vandring många km på en spikrak bilväg.
Den orörda vackra Vindelälvens forsar brusade bakom björkridån.
Hittade Grundströms Stugby. Fick en liten stuga med alla bekvämligheter.
Hon i receptionen var väldigt trevlig och vänlig!
Fick pruta 200 kr. Hon gav mig en massa tidningar för att torka kängorna.
I Adolfström köpte jag en konservburk med Bullens Pilsnerkorv.
Det första jag gjorde i stugan i Ammarnäs var att öppna burken.
Värmde korvarna och slukade alla åtta på nolltid.
Himla goda korvar!

Nu vandring mot Aigert eller så tar jag båttaxi genom Tjulträsk och vandrar sedan mot  Serve.


onsdag 20 augusti 2014

Dag 21, den 19 augusti

Adolfström  -  Sjnulttjie
Vandrade cirka 2,3 mil.
På handelsboden blev jag rekommenderad att åka båt första biten.
Så blev det. Motorbåt tillsammans med Matilda "Humlan" till Bäverholmen.
Matilda bara försvann, snabb som hon är.
Det var sista gången jag såg henne.
På kvällen kom en ensam vandrare till prismastugan
som nog blev besviken över att stugan redan var upptagen.
Sandra hette hon och var från Tyskland.
Hon hade också startat i Abisko och skulle till Hemavan.
Under tiden som hon åt sin kvällsmat pratade vi om allt möjligt.
Hon fick låna min smartphone för att maila till sin bror som hon saknade så.
Hon skulle vandra vidare för att tälta.
Hennes kängor var totalt genomblöta och tunga.
De var av märket Meindl utan Gore-Tex (!). 
Jag tyckte synd om henne.
Så nöjd över att jag valde att sova i STFs prismastuga,
istället för att tälta för det kom väldigt mycket regn.

Rävfallstugan är nästa mål, knappt 3 mil.

måndag 18 augusti 2014

Dag 20, den 18 augusti

Pieljekaise   -   Adolfström

Vandrade cirka 13 km.
Regn hela tiden i stort sett. Kängorna blev genomblöta inuti.
Kängor med Gore-Tex ska det tydligen vara lärde jag mig igår!
Min vän Björn Johansson har just lärt mig massor om vandringskängor i fjällväder.
Synd bara att jag inte rådfrågade honom innan vandringen!
Med tiden när kängorna börjar ha gjort sitt, då brukar Gore-Tex membranet spricka, och då får man problem. Då hjälper det inte hur mycket man än smörjer in kängorna med fett. Man blir blöt om fötterna ändå. Men så länge som membranet är helt då är Gore-Tex kängor nog det bästa.
Lundhags i Östersund, deras kängor är ett alternativ som också kan fungera fint.
De kängorna har cellgummifot och läderskaft.
Genom att lädret i skaftet är grovt (inte tunnt yak-läder som Ecco Biom) så förblir man tillräckligt torr, om Lundhags-kängorna är rejält infettade.
Jag har faktiskt hemma ett par andra ingådda Gore-Tex Ecco Biom kängor, som har högt skaft, och som väger lika mycket.
Synd att jag inte valde dessa, utan istället bestämde mig för de här låga Ecco Biom med yak-läder som saknar Gore-Tex.
Orsaken till valet var att de höga kängorna trycker aningen mera på hälsenan och jag var livrädd att hälsenebesvären skulle tvinga mig att bryta.
Nåväl, jag köpte i handelsboden "Imprenex Sportwax" från Norge.
Det ska "ge lädret en långvarig vattenavvisande yta".
Men jag köpte också fryspåsar 5 lit.
För säkerhets skull så trär jag plastpåsarna utanpå sockarna, redan från start.
Tog in på campingen. 
Beställde motorbåt tiĺl kl. 8:30.
Man slipper 8 km dålig blöt stig genom att åka båt till Bäverholmen.
Det är 5 mil till Ammarnäs från Adolfström, så två övernattningar får det nog bli.
Enligt Björn så är den här kommande sträckan till Ammarnäs riktigt fin!
Även etapperna närmare Hemavan sedan, ska tydligen också vara fina.

Planen just nu: Tält i Sinjulttje och sedan har jag skaffat nyckel till Rävfallets stuga.
En obemannat stuga som bl.a. har vedbastu.
Skitväder väntar, så det blir nog skönt att få komma inomhus där.
Efter Rävfallet kommer då Ammarnäs.

söndag 17 augusti 2014

Dag 19, den 17 augusti

Jäkkvik   -   Pieljekaise
Kom iväg sent och jag kände för att ta det lugnt.
Vandrade cirka 8 km till raststugan vid Pieljekaise för övernattning.
Slapp att sätta upp tältet.
Inga andra, bara Prada och jag i den stora stugan. 

Nästa Adolfström som ligger 14 km från raststugan.

Märkliga enar. En-dikten.

Norr om Jäkkvik uppe på kalfjället möttes jag av en märklig syn:
Många hundratals små öar av enebuskar så långt ögat kunde se.
Jag fotade det hela.
Med tre st. foton och en liten dikt som jag kallat EN-dikten,
vill jag här försöka mig på att vara en "poetfotograf".
Dikten kan läsas upp så här:
     "Enenenenenendaen",
     men då fattar man inte innehållet.
Istället ska EN-dikten läsas upp
lite högtidligt och med pauseringar.
Ungefär på samma sätt som
Jan Malmsjö på nyårsafton läser upp: 
"Ring klocka ring ... ... ...".
Här EN-dikten som då läses med bilderna:
"Enen!   En en!   En enda en."

Dag 18, den 16 augusti

Vuonatjviken   -   Jäkkvik

Jäkkvik var för mig ett väldigt speciellt delmål eftersom spår av mina rötter finns här. 
Se historien bakom detta längre ner i det här inlägget. 


Vandrade i regn mest hela tiden.  Skitväder!  Nästan 2 mil blev det.
Träffade en familj som hade en stuga i närheten.
De var förundrade över att det just där fanns INGEN MYGG och INGEN KNOTT!
Normala år har de riktigt besvärligt med myggplågan,
men tack vare den varma sommaren så är myggen nu borta.
Halvvägs, vid Harrselet, måste man ro med båt.
Rodde över Prada i kraftig sidovind, spöregn och strida vattenströmmar från vattenfallet uppströms. 
Sedan fick jag ro tillbaka med en roddbåt på släp.
När jag sedan rott klart var jag genomsvettig. 
Man har alltså ett 3-båtarssystem här.
Med det menas att man det måste alltid finnas minst en roddbåt på varje strand. Så med otur blir det till att ro tre gånger.
Lunch i raststugan. Jag hjälpte en familj med småbarn som också hade rott över.
Väl i Jäkkvik blev jag hembjuden till vännerna Roland och Ewa.
De har jag lärt känna eftersom de också har sommarstuga i Fornbo i Sörmland.
Fick ett kungligt mottagande!
Vedpannan eldades varm så att jag fick torka allt blött.
Duschade och fick sedan en middag som överträffade
de tidigare 3-rättersmiddagarna på fjällstationena.
Blev bjuden på rökt renfile, smörstekta kantareller, specialgravad lax, glass med chokladkaka, öl och vin!
Slutligen som kronan på verket: kokkaffe.
Tänk vilken lyx för en äventyrare med tält och pemmikan!
Somnade ovaggad.
Nästa etapp blir mot Adolfström.

Jäkkvik var för mig ett väldigt speciellt delmål.   Här kommer historien bakom detta: 

Kungsleden passerar förbi Jäkkvik och där, i en stuga, finns än idag ett 225 år gammalt spår av mina rötter.   Se fotot.   Jättehäftigt.

Min anfader var lapp och hette Nils Ersson.   Senare bytte han namn till Nils Sundelin.
Han ristade in sina initialer vid fönstret: " N. S. 1789  "  med en prydlig ram runt.
Här följer en kortversion av historien kring den här mycket speciella mannen.  
Jag, Svante, älskar fjällvärlden och har alltid gjort det, utan att egentligen veta varför.  
Man kan undra: Kan generna vara orsaken? 


  
Nils Ersson föddes 1725 och dog 1805, 80 år gammal.
Hans far hette Erik Ersson och kom från Jokkmokks lappby.

Det var "bara" 6 generationer sedan: Min farfars farfars farfar.

10 år gammal började Nils i Jokkmokks lappskola.
På några få år kunde han svenska och hade läst sig att skriva.
I framtiden skulle han komma att skriva utmärkt vackert.

Det finns en sägen som sedan gammalt berättas i Arjeplog och vars äldste nu (1942) levande sagesman är f.d. lappkateketen och folkskolläraren Anders Johansson:


"När Nils kom hem från lappskolan, höll hans föräldrar och anhöriga på att offra åt avgudarna.   Vägen fram till offerplatsen var på båda sidor kantad av renhorn.   På denna heliga väg gick nu den lille skolpojken med sitt nya, bättre vetande resolut fram till gudabilderna och förstörde dem.   
Det blev gråt och verop bland de församlade, och gudarnas straff tycktes följa omedelbart på brottet.   I en tall hängde en bunt tömmar.   Dem fick en rentjur på hornen, blev skrämd och skrämde hela renflocken så att den satte iväg i vild flykt.   
Då blev lapparnas gråt och jämmer ännu häftigare.   Men Nils tog i en fart sina skidor, satte efter rentjuren, hann upp honom, lösgjorde tömmarna från hornen och förde hem honom.   Då kom också den övriga hjorden tillbaka.   
Med kloka ord överbevisade Nils sina anförvanter om deras dårskap och fick dem att lova att inte offra till avgudarna mer."


Efter lappskolan gick Nils Ersson i tur och ordning igenom:
     Luleå ettåriga barndomsskola,
     Piteå trivialskola och
     Härnösands gymnasium.
Överallt intresserade lärarna sig för honom och skaffade honom
först enskilt och sedan statligt understöd.

När han 24 år gammal, år 1749 kom till Uppsala akademi,
då hade han börjat att kalla sig Sundelin istället för Ersson.

5 år senare, 29 år gammal, återvände "vällärde herr Nicolaus" som präst
till hemsocknen Jokkmokk och fick predika både på svenska och
på sitt lappska modersmål.

33 år gammal, år 1758, blev han skolmästare i Gällivare.
34 år gammal gifter han sig med Margaretha Kråka från Luleå.
De fick 6 barn men den yngste dog vid ett års ålder.
43 år gammal, år 1768, blev han skolmästare i Jokkmokks lappskola.
Sedan blev han kyrkoherde i Arjeplog.

Nils Sundelins egen beskrivning på socknen Arjeplog finns
i manuskript i Uppsala universitets bibliotek:


"Väg finns väl ingen, men man kan dock om sommartiden, då sjöarna äro isfria, komma med båt både till och från Arjeplog.   Dock nödgas man för mötande forsar draga båten över en del morknar."
På vintern körde man efter ren.
"Men om man råkar ogynnande väder eller om renen tröttnar, så får man själv draga ackjan med renen på och så hjälpa sig så gott man kan."


Lövmokks kapell låg 3 km norr om Jäkkvik vid Hornavan.
Vackert, men myggen var svår. Runt omkring växte björkskog och
Skellefteälven bildade ett dånande vattenfall.
Kyrkoherde Sundelin reste dit från Arjeplog tre gånger om året för att predika och hålla förhör med lapparna.
Bredvid kapellet hade han uppfört en stuga där han övernattade: 




Vid fönstret ser man där än idag hans initialer N. S. 1789 prydligt inramade:
  



Långt senare, då det blivit fast bosättning i Jäkkvik år 1840, ansågs det mera lämpligt
att kapellet och präststugan flyttades hit. Så skedde också år 1885.


Källa:
En bok skriven 1942: "Pastor Uno och Catharina Lovisa  -  En bok om lappmarkpräster"
av Karin Sundelin
Uppsala, Lindblads förlag.


                                      *****


lördag 16 augusti 2014

Dag 17, den 15 augusti

Västerfjäll (Piteälven)   -   Berturttle   -   Vuonatjviken
Vandrade 33 km.
Egentligen emot mina principer att vandra längre än cirka 2 mil.
Men jag kände mig så stark och en varm dusch hägrade.
Första halvmilen genom dvärgbjörkskogen var väldigt brant och riktigt jobbig.
Sedan följde ett par mil uppe på kalfjället där det blåste rejält.
En så kraftig vind var nytt för den här turen. 
Prada började protestera så jag flyttade över all hennes packning till mig.

Passerade polcirkeln enligt en skylt i trä.  Lite häftigt ...
En fördel med torr, kraftig vind var att kängorna torkade.
På morgonen hade jag satt på mig fryspåsar utanpå sockorna för att inte bli blöt. 

Framme i Vuonatjviken sent på kvällen, kl. 21. 
Det var fullt i alla småstugor så jag fick en stor stuga alldeles för mig själv. 
Varm dusch, el och stark telefonmottagning!
Båten går kl. 8 och då blir det Jäkkvik nästa.

Dag 16, den 14 augusti

Tsielekjåkkstugan +8 km   -   Västerfjäll (Piteälven)
Vandrade cirka 14 km.
Ett gult fält uppenbarade sig - hjortron!
Av med ryggan och plockade direkt till munnen.
Vilken god och C-vitaminrik lunch det blev.
Ett regnoväder kom plötsligt mitt på dagen.
Hann precis få på mig regnkläderna.
Paraplyet satte jag fast på ryggan. Funkar perfekt med paraply!
Efter ett antal timmar började jag känna att kängorna var fuktiga.
Varför?  Jag hade ju fettat in dem. Dålig skosmörja eller ...?
Svårt att stanna för lunch, för knotten var så jobbig.
Sökte någon öppen samestuga, men nej.
Ett nytt regn kom. Fort upp med tältet.
Sedan när regnet upphört fick kängorna försöka att torka i den friska vinden. 
Men de var lika blöta vid läggdags. 

Dag 15, den 13 augusti

Kvikkjokk   -   Tsielekjåkkstugan +8 km

Vandrade cirka 2,5 mil.
Trevlig båttur från Kvikkjokk som också blev en guidening.
Med på båten var också en kvinna från Skottland.
Båtföraren talade väldigt bra engelska och han verkade kunna latinska namnen på det mesta.

Jag frågade vad jag borde göra om jag möter en björn.
Han gav några tips:
o    Släpp lös hunden för det är den som björnen riktar in sig på.
      En hund springer ungefär lika fort som en björn.

o    Agera som en människa - inte som ett djur.

o     Spring inte bort från björnen för då vaknar en instinkt att förfölja ett byte.

Han sade att det är mycket sällsynt att man möter en björn.
Egentligen är en älgko med kalv farligare än en björn.

Dimman började att lätta och det var en vacker skog att vandra i.
Här är stigen helt annorlunda, eftersom så få vandrar här.
Mera lättgått än "E4" där det är så mycket sten i stigen. 

Ett kraftigt åskväder startade precis när tältet kommit upp.
Campade högt uppe på ett fjäll, med milsvid utsikt.

måndag 11 augusti 2014

Björnbajs eller ... ?

Mitt på Kungsledens stig, strax norr om Kvikkjokk, fanns två spillningar som var blåbärsfärgade.

Kan det vara från en björn?
Möjligen varg?
 
Mina gissningar:

Stora bajsen från björnmamman och
den lilla bajsen är björnungens.

Mors lilla Olle

Mors lilla Svante i skogen gick,
rosor på kinden och solsken i blick.
Läpparna små utav bär äro blå,
bara jag slapp att så ensam här gå!

Brummelibrum, vem lufsar där?
Buskarna knaka. En hund visst det är…
Lurvig är pälsen, ... ... ...

söndag 10 augusti 2014

Dag 9-14, den 7-12 augusti


Dag  9, torsdag den 7 augusti

Vakkotavare - Gällivare - Abisko turist -
Gällivare - Kebnats - Saltoluokta

Blev en dag att återhämta sig. Det behövdes efter den rysliga utförsbacken innan Vakkotavare.
Knäna tog stryk och musklerna var uttömda.
Åkte buss och tåg för att hämta bilen i Abisko.
Långtidsparkerade bilen sedan i Gällivare.
I bilen fanns en depå med bl.a. mera pemmikan.
Buss till Kebnats och båt till Saltoluokta.
Tog in på fjällstationen. Vi bodde ett hundrum.
Bastu och dusch i varmvatten! Vilken underbar lyx.
3-rättersmiddag: Rökt sik och gudomligt god glass i efterrätt.
Jag struntade i LCHF och struntade i att inte längre vara fettdriven på ett tag.  Åt gott nybakat bröd och vräkte i mig allt gott som bjöds.
Trevliga bordsgrannar, Mats med fru från Vallentuna.
De hade åkt helikopter in i Sarek.
Fjällvandringen var en födelsedagspresent till honom!
Jag har då aldrig fått någon fjällvandring i present!  Hi.
En ung flicka, Matilda "Humlan", hade en väldigt fin föreläsning om sitt skolprojekt att vandra hela Kungsleden i ett svep.
Jag kände igen mig själv i mycket som hon framförde.
Troligen så hinner hon före mig till Hemavan.


Dag  10, fredag den 8 augusti.
Saltoluokta - Sitojaure -1 km

Ryggsäcken med 1 liter vatten vägde vid starten i Saltoluokta 20,5  kg.
Pradas klövjeväska också med 1 liter vatten vägde 4,5 kg.
Av en slump hade tältplatsen faktiskt Telia-kontakt. Kunde ringa hem.
En liten (150 cm), ung lappgumma kom förbi. Hon var väldigt trevlig.
Vi småpratade länge. Anna Blind hette hon. Hon hade familj med två små barn och ägde dessutom renar. Hon och hennes man skjutsar vandrare i motorbåt och de har också försäljning av torkat renkött och annat.
Anna hade skaffat en kinesisk nakenhund eftersom hon hade blivit allergisk. 
Jag berättade för henne att jag är 1/6 same.
Berättade om min anfader, lappmarksprästen, som tog namnet Sundelin istället för Eriksson.
Att han kom från Jokkmokks lappby, det tyckte hon var intressant.
Anna skulle följa min blogg.


Dag  11, lördag den 9 augusti.
Sitojaure -1 km    -    Aktse +10 km

Pratade med stugvärden i Sitojaure, Laila, innan jag rodde iväg.
Fick veta av henne att hundar är förbjudna vid Skierffe.
Då får det bli den sevärdheten ett annat år.
Skierffe är tydligen helt enastående vackert med utsikt över Rapadalen och Sarek.
Roddturen var cirka 3,5 km. Jag kom på det smarta att äta frukosten i båten mitt ute på sjön. Knott- och myggfritt! Prada fick sin pemmikan där också.
Jag har då aldrig startat ett primuskök i en roddbåt förut!
Prada haltade plötsligt när vi var i Aktse.
Sedan efter en tupplur haltade hon igen.
Nu har jag avlastat hennes klövjeväska. 
Jag bär hennes mat till dess hon blir bättre.
Det går ju inte att komma till Hemavan om hunden haltar!
Cirka 3 km motorbåt och sedan startade en fjällskogsvandring!
Vacker urskog i solnedgången under några timmar. 
Extremt jobbigt sedan för att komma upp på kalfjället.
Prada var jättetrött och ville lägga sig för att vila hela tiden.
Jag fick pusha på henne tills det dök upp en tältplats på kalfjället.
Att hon skulle "klappa ihop" före mig, det trodde jag aldrig!

Dag  12, söndag den 10 augusti.
Aktse +10 km   -   Pårtestugorna -6 km

Sovmorgon. Framförallt hunden behövde det. Regn. Startade vandringen mitt på dagen.
Jobbig terräng med bl.a. stora, stora stenblock som Prada hade svårt med.
Vi tältade tidigt. Teliaförbindelse igen!
Två fördelar med att tälta på kalfjället högt upp:
1)  Lite flygfän
2)  Mycket telefon
/ Ovanstående skrevs söndag kväll den 10 augusti /

Dag  13, måndag den 11 augusti. 
Pårtestugorna -6 km   -   Kvikkjokk

Vandrade i drygt 10 timmar. 
Skog hela sträckan. 
Passerade Pårte som ligger vackert vid en sjö. 

Såg spillning från björn på stigen. 
Den var blå/svart till färgen. 
Se ett eget inlägg i bloggen om bajset. 

Prada går nu utan besvär med en nästan tom klövjeväska. 

Tog in på Kvikkjokk Fjällstation, i hundrummet. 
Jag var ensam på rummet så nu fick tält och annat torka. 

Innan duschen skulle jag ta bort den Leukoplast som jag haft tejpad under fötterna. 
Då hände det som inte får hända: 
En rätt så stor skinnbit slets loss och det började att blöda. Nu saknar jag hud mitt under foten, cirka 1 cm i kvadrat. 
Faan också!!!! 

Lyssnade på Laila och unnade mig ännu en gång 3-rättersmiddag. 
Älginnanlår bjöds det på minsann! 

Träffade Matilda "Humlan" som åter igen väntar på busspaket som inte kommit fram. Samma hände henne i Saltoluokta. 
Synd om henne! Inte roligt att bara gå här och vänta i flera dagar. 

I morgon blir det vilodag. Passar bra eftersom regnet ska ösa ner.
  
Dag  14, tisdag den 12 augusti. 
Vilodag i Kvikkjokk

Åt en riktig LCHF frukost med fyra ägg och mycket annat gott. 

Dagen blev lång. Tur att det spöregnar när vi har vilodag! 
Snälla Matilda "Humlan" skänkte mig en tältpinne. Är så tacksam.
I butiken gick det bara att köpa ett paket om 10 st. tältpinnar. 

Beställde båttaxi till kl. 8, i morgon efter frukosten. 
200 kr kontant.  

 / Ovanstående skrevs tisdag kväll den 12 augusti /

torsdag 7 augusti 2014

RIKTIG kniv är ett måste

Det är klart att man måste ha en RIKTIG kniv när man är ute i naturen i en hel månad!
Precis som min syster Birgitta Edlunds man sade.
Jag köpte en EKA från Eskilstuna.
Tack Kjell-Erik Edlund

Tack Sibylla för att jag slapp pemmikan till lunch

Jag hade inte karaktär ...
Tack Sibylla!  Oh vad gott det var.
Godare än pemmikan ...

onsdag 6 augusti 2014

Dag 1-8, 30 juli - 6 augusti

Kungsleden startar i Abisko.

Följde planen och vandrade Abiskojaure, Alesjaure, Tjäktja, Sälka, Singi, Kaitumjaure, Teusajaure och Vakkotavare.
 
Cirka 11 mil har det blivit. Hittills ett riktigt trivsamt äventyr.
Varje dag har det regnat men också varit soligt och fint. Väldigt omväxlande väder!
Jag brukar prata med många som jag möter, men mer än hälften av alla är från utlandet! Varför så få svenskar, undrar jag.
Har fotat relativt mycket. 

Vi är "fettdrivna". Jag äter enbart pemmikan och sötmandel. Prada äter ingen mandel, utan bara pemmikan. 

Tänkte fylla på bloggen senare med lite mera berättande om varje etapp och även mera foton.
Nu fortsätter vandringen med Saltoluokta - Kvikkjokk, 6,5 mil.

  
Dag  1, onsdag den 30 juli. 
Abisko   -   Abiskojaure

Vandrade i 10 timmar. 
Prada älskar att försöka fånga lämmel och gråsork.
Bara en 10 minuters regnskur.


Dag  2, torsdag den 31 juli. 
Abiskojaure   -   Alesjaure

3 timmar regn under vandringen.
Fungerade jättebra med ett paraply monterat på ryggsäcken!
Båda händerna fria, inget regnvatten kom in mellan ryggsäcken och ryggen, jag kunde fota utan att blöta ner kameran och kaffet blev inte utspätt av regnvatten.
Dessutom slapp jag den instängda känslan som man får med regnponcho.
Jag hade förstås vanliga Gore-Tex regnkläder på mig, trots paraplyet.

Bastade och badade i älven när jag kom fram.
Men det var vindstilla och min kropp blev snabbt helt täckt av knott!!!
Det var nog många hundra knott som åt på mig.
Kröp ner i det kalla vattnet och "borstade bort" de vidriga små flugorna.  

Dag  3, fredag den 1 augusti. 
Alesjaure   -   Tjätkja   -   Sälka -6 km

Lärde mig något nytt om hälsenebesvär.
Det var ett erfaret par som tipsade om att
gå i en timme, kyla fötterna i en jokk, gå i en timme och så vidare.

Jag testade. Men det var döden för min hälsena! Det jag då lärde mig, var att foten, hälsenan och vadmuskeln ska vara VARMA!
Då minskar hälsenebesvären rejält.
Så t.ex. börjar jag numera dagarna i ett lugnt tempo
till dess att kroppen har fått upp värmen.

Om min hälsena:
Jag har också lärt mig att "lyssna på kroppen".
Om hälsenan börjar att göra ont, då kan jag stanna en kort stund.
Ofta försvinner då besvären och jag kan gå vidare med hög hastighet.
En sammanfattning: Traska inte på om det gör ont!

Träffade en ryss som var en märklig ung man.
Stas hette han, en förkortning av Stanislav.
Han pratade bra svenska.
17 dar tidigare hade han startat i Hemavan.
Då vägde han 108 kg. Nu vägde han 90 kg!!!!
1 kg viktminskning om dagen.
Han hade inte handlat någon mat på vägen.
Han hade bara kinesiska nudlar, tror jag det var.
Ryggsäcken vägde nu 33 kg!!!
Under månaderna innan vandringen så hade han tränat med tyngder i en ryggsäck.
En makalös man!

Det var så himla vackert att jag plötsligt kom på en psalm som vi alltid sjöng i söndagsskolan med Malte Weister.
Psalmen heter "Morgon mellan fjällen":

Morgon mellan fjällen,
hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god,
Gud är god!
... ... ...


Dag  4, lördag den 2 augusti. 
Sälka -6 km   -   Sälka   -   Singi -3 km

Mycket angenäm dag!
Pratade med väldigt många vandrare.
58% är utlänningar, hade en stugvärd noterat.

En kille från Belgien påstod att Power Monkey inte alls är en bra solcellsutrustning.
Den kan till och med förstöra det den laddar.
Nej, BrownDog ...?   ska det vara.
Kan bara köpas från USA.

Regn fram till kl. 10 och sedan klarblå himmel och ingen vind.

Hälsenan riktigt bra! Kände nästan ingenting på hela dagen.

Äter för lite pemmikan. Får inte i mig 300 g som jag planerade.

Numera säger jag till folk att jag ska till Hemavan! Innan sade jag att målet var Nikkaluokta.
Jag känner att hälsenan ska hålla.

Oh vad vacker naturen är här!
Man blir förstummad!


Dag  5, söndag den 3 augusti. 
Singi -3 km   -   Singi +1 km

Mycket tung dag!
Hälsenan krävde riktigt långsam vandring.

Träffade de nya stugvärdarna i Sälka:
Bo och Marianne Persson från Svedje utanför Björna.
Bo har varit rektor i Björna skola i 15 år.
Han har också arbetat ihop med min mamma.
De känner min syster Birgitta Edlund.

Lärde mig av Bo hur man stretchar vadmuskeln: 
Knä och fot intill varandra på golvet. 
Liknar stretch stående med böjt ben. 

Prada äter torra renbajsar, och det är nog bra antar jag.

Turens varmaste dag, soligt och fint.
Passade på att torka sovsäcken och annat.


Dag  6, måndag den 4 augusti. 
Singi +1 km   -   Kaitumjaure

Humöret följer hälsene-ontet!

Mötte Gröna bandaren Samuel.
Vi pratade en stund.
Han kom från Grövelsjön och skulle till Treriksröset.
Han går aldrig mer än 2 mil per dag.


Så mötte jag ytterligare Grönabandare:
"Två par Skor" som kommer från Finland.
"Samerna går längs diken, istället för på vägen", sade Nina om den 3 mil långa vägen mellan Kebnats och Vakkotavara.

Jag tältade 300 m från Kaitumjaure.
Badade i ån. Rysligt kallt, men obeskrivligt skönt efteråt.


Dag  7,  tisdag den 5 augusti. 
Kaitumjaure   -   Teusajaure

Hann knappt bli varm innan ett fält med hjortron uppenbarade sig.
Det blev en fin frukostefterrätt.
Stigen ner mot "Tåjsajaure" var oerhört jobbig.
Ett trevligt par från Strängnäs var stugvärdar.
Tog in på hundrummet. Kunde torka tält och allt annat som var blött.

När båten hade hämtat folk som kom söderifrån visade det sig 

att det fanns en hund med. 
Det var Moa med sin Sibirian Huskey, en äventyrerska som skulle praktisera som stugvärd i Kaitumjaure. Hon skulle kanske kunna tänka sig att genomföra Vita Bandet. 
Vinter och fjäll gillade hon, gärna med draglina för skidåkning med hunden. 
Moa bloggar på: expeditionlycka.blogspot.se

Konstaterade att två båtar fanns inne, så bestämde mig för att stiga upp 

riktigt tidigt och sedan ro över. Om jag var först så skulle jag slippa att 
först ro över för att hämta en båt. 
 

Dag  8,  onsdag den 6 augusti. 
Teusajaure   - Vakkotavare

Redan kl 4:30 på morgonen var vi iväg. Rodde cirka 1 km.
En raststuga i skogen nära stranden (fel inritad på kartan) blev frukoststället. Myggfritt!
Vid sextiden började vi sedan vandringen. Kände tidspress för att hinna med bussen.
Väldigt jobbigt: Flera timmar uppför och sedan den fruktansvärda branta
backen utför ner mot Vakkotavare. Fick lite ont i knäna av utförsbacken.

Hann precis till kl.14 när buss 93 kom. Åkte med den till Gällivare.

Hoppade på Narvikståget som skulle stanna inte bara i Abisko,
utan även i Abisko Turiststation - bara 50 m från min bil!
Fick åka gratis eftersom tåget tydligen var flera timmar försenat.

Sov i bilen strax söder om Abisko. Vaknade kl. 3 på morgonen av att det var

immigt och fuktigt i bilen. Bättre att sova i tält än att sova i bil!