onsdag 27 juli 2016

13/7-29/7 Stockholm till Abisko

Sammanfattning 13 juli till 29 juli
Kilpisjärvi till Abisko STF Fjällstation.  19,5 mil = 195 km

Så här blev detaljerna: 
14/7    2 km   till Kilpisjärvi +2 km.   Tält 
15/7   12 km   till Treriksröset 

16/7   13 km   till Pältsastugan 
17/7   11 km   till Gappohytta
18/7   --      Vilodag i Gappohytta
                                                ( 02 Karta Nordeca AS:   Turkart Bardu )
(19/7  16 km   onödig felnavigering nästan till Rognli t/r.   Tält)
20/7   18 km   till Rostahytta +2 km via Isdalen.   Tält
21/7   18 km   till Daertahytta
22/7   --      Vilodag vid Daertahytta.   Tält
23/7   19 km   till Daertahytta +19 km.   Tält
24/7     8 km   till Dividalshytta
25/7   18 km   till Vuomahytta
26/7   18 km   till Gaskashytta +200 m.   Tält
27/7   13 km   till Altevasshytta
                                                ( 03 Karta Calazo:   Kebnekaisefjällen )
28/7   25 km   till Lappjordhytta
29/7   20 km   till Abisko via Pålnostugan 


Sammanfattning:
Eftersom jag så ofta skriver om hur jobbig vandringen är och hur väldigt många timmar vissa sträckor tar - så bara måste jag förklara mig. Jag vill ju absolut inte avskräcka någon från att vandra Nordkalottleden.

Därför: Jag är 67 år och benen är inte så unga längre. Det är det som är förklaringen till min klagan.





Mygg är ett eländes elände!!!!!! De finns med och stör hela, hela tiden. De är ovanligt aggressiva och de tycks kunna flyga trots ganska kraftiga vindar.
Jag skulle verkligen vilja göra så som lappkvinnan tipsade mig om, när hon bjöd mig på lift till Kilpisjärvi: "Vila i 5 minuter efter varje timmes vandring". Men jag klarar inte av att se hunden lida så av alla blodätarna. Så därför blev stoppen alltför korta. Skulle egentligen också vilja stanna en gång för att koka kaffe, men det funkar inte på grund av insekterna.

Jag har nu vandrat nästan 20 mil (=200 km) och det har varit enormt tufft emellanåt. Exempelvis Rostahytta till Daertahytta är den jobbigaste vandringen jag upplevt. Jag var tvungen att ta en vilodag efter vandringen på 18 km som tog 12 timmar. Lindade båda knäna med elastiskt bandage för att kunna vandra vidare dagen efter.

Men vilken fantastisk natur! Man blir alldeles häpen emellanåt.

Nu efter så många dagars vandring har kroppen fått styrka och ryggsäcken har blivit lättare, så det känns bättre nu.

Det har nästan inte regnat något alls. Men högtryck, värme, vindstilla och mygg ... ... ... - "man är aldrig nöjd"!

Notera: Ända till Abisko gjorde jag alla vad över jokkar och älvar med kängorna på!!! Inte ens genom Isdalen. Jag balanserar på stenar.

På grund av att jag äter nästan noll kolhydrater så är kroppen i ketos (fettdriven). Det gör att jag är aldrig hungrig ... ... ... konstigt egentligen. Jag går ner i vikt, men hur mycket är svårt att uppskatta.

Om man är medlem i STF då får man samma kraftiga rabatt som medlemmar i norska DNT. Då blir det halva priset i deras hytter: 150 kr istället för 300 kr eller för seniorer 67 år och äldre: 60 kr istället för 120 kr. Snabbt har man sparat in pengarna.

Nu är min längtan uppfylld med gott renkött och två glas rödvin på Abisko STF Fjällstation!!! Efterrätt: Vaniljglass med hjortronsylt och några röda vinbär.
Hmmmmmmm. Bättre än pemmikan minsann!

---------------------------------------------------------------
DAGBOK:

13 juli 2016
Nattåg från Stockholm mot Kiruna.

Byte i Söderhamn. Hunden kunde pinka där och även vid de halvlånga stoppen i Umeå och Boden. Viktigt det där med kissnödig hund, när resan tar 17 timmar. Pratade länge med en trevlig norrman, Per-Olof (?), och hans fru från Göteborg. Han var uppväxt i nordnorge och är son till en fiskare.


14 juli 2016
Buss och lift Kiruna - Karesuando - Kilpisjärvi

Mötte en beundransvärd ung kvinna i Kiruna. Barbara hette hon och kom från Schweiz. Hon startade sin fjällvandring i Nordkap och hennes mål är att vandra hela "E1", som är en vandringsled som börjar i Nordkap och slutar i Italien. Just i år tänker hon fjällvandra till Grövelsjön och då via norska Sulitelma och Börgefjäll. E1 har ledmarkeringar överallt utom över Börgefjäll där man får fjällvandra med karta och kompass, berättade hon.
Uppe i Nordnorge hade regnandet gjort att när hon skulle vada så gick vattnet nästan upp till grenen. Då bedömde hon att det var alltför farligt så hon vände och lyckades få lift för att komma runt. Hennes ryggsäck vägde 25 kg och hon berättade att den här gången hade hon tunga dubbelsovsäckar eftersom ifjol så frös hon hela tiden i tältet.

Buss till Karesuando. Vi hade tur som kom med bussen eftersom hundar inte får åka med om det råkar finnas en hundallergiker ombord. 243 kr kostade bussresan.

Tullen vid finska gränsen valde att inte kolla hundens status. Man gör bara stickprover. Min hund Prada var annars grön: Rabies vaccinerad i god tid innan och avmaskad mot dvärgbandmask 1-5 dagar innan.

Jag fick lift till Kilpisjärvi av en varmhjärtad norsk lappkvinna, Kristine Eira. Hon arbetar som konstnär med sameinriktning. Tydligen är hon välkänd för sina alster. Bilresan på 11 mil till Kilpisjärvi gick väldigt fort för vi hade en så fantastiskt trevlig pratstund.
Kristine berättade att lapparna brukar ha speciell mat med sig: En slags "pemmikan" faktiskt som är gjord på torkat renkött och renfett. Maten heter tydligen RSP. Sådan pemmikan är mycket mjukare i smaken jämfört med när den är tillverkad av nöt- eller älgkött. Hon trodde att när jag nått målet i Grövelsjön så kommer jag att vara ordentligt trött på pemmikan.

Hennes 2 tips vid fjällvandring:
o     Efter 5 km ta 5 minuters vila. Extremt viktigt anser hon. Kroppen "trycks ihop" både av ryggsäckens tyngd och av kroppstyngden och efter vilan är kroppen återställd. Jag formar om hennes tips till 1 timme istället för 5 km eftersom lapparna säkert har riktigt hög hastighet vid vandring. Påminner om vad som är brukligt vid pilgrimsvandringar : Efter 1 timme - rasta 15 minuter.

o     Viktigt att inte hoppa över stretching. Musklerna behöver det.

Vi talade till och med om djupa saker. Till exempel tror vi båda på ett liv efter detta och hon berättade om en gripande upplevelse som haft när hon i koma nära att dö, hade en "ut ur kroppen upplevelse".

Från Kilpisjärvi vandrade jag en bit upp på fjället för att tälta. Det blev en natt med dålig sömn för det var kraftiga kalla vindar och jag frös. Även hunden frös, men sedan hon fått min dunjacka över sig så slutade hon att skaka. Saknade min andra sovsäck Marmot Sawtooth istället för den nya lätta Western Mountaineering Summerlight.
... ... ...

Nästan slut batteri. Fortsättning följer när jag fått ström i Abisko.


15 juli 2016
Kilpisjärvi (+2) till Treriksröset. 12 km

Vandrade till Treriksröset. Det var en jättejobbig vandring och jag tänkte "Vad har jag gett mig in på egentligen!".

Det positiva var att landskapet är bedårande vackert och att jag mötte så många trevliga vandrare. Påminde lite om norra Kungsleden nära Kebnekaise mellan Alesjaure och Singi.

Sedvanlig fotografering vid betongklumpen som är den punkt där Sveriges,  Norges och Finlands gränser möts. Sveriges nordligaste plats.

Tänkte övernatta i stugan men det var så mycket mygg inomhus så det gick inte. Där vid Treriksröset, oj vilket myggställe och vilket knottställe!!!!  Fy för attan. Har aldrig upplevt något värre. Prada blev nästan uppäten av knott. Hennes mage och insidan lår hade stora röda prickar överallt. När hon kom in i tältet började knotten komma upp ur hennes päls så uppe i taket i tältet samlades minst 100 st knott och de flesta var blodfulla. Började döda dem men insåg att det var bara dumt eftersom knott inte biter inomhus.

Sömnen blev bra i allafall. Men jag var ordentligt orolig över Prada eftersom jag googlade och kunde läsa om otäcka saker och hundar som inte klarar av knottbett.


16 juli 2016
Treriksröset till Pältsastugan.  13 km

Fruktansvärt med insekter nere vid dalen vid Treriksröset. Behövde vandra flera timmar uppåt höjderna för att vinden skulle hjälpa till med att få bukt med de blodsugande hemskingarna.

Det blev en rysligt tung vandring till Pältsastugan. Sista halvan hade vi dessutom regn. 13 km ska det vara mellan Treriksröset och Pältsa men förmodligen blir det 15 km om man mäter på mätsätt nr 3:
1)  Fågelvägen.
2)  Snöre på kartan.
3)  Garmin GPS som också tar hänsyn till terrängens backar.

360 m stigning på 6 km och det blev en utmaning för mina ben med den tunga packningen. Ryggsäcken var laddad för 18 mil och 10-15 dagar så den var tung.

Skönt "med egen kuppe". Var ensam i hundrummet och när kaminen fått upp värmen torkade allt så fint. Allt var utspritt över hela rummet.
Vilken lyx!

Bastun blev sedan en fin avslutning på dagen. Varmt vatten fanns ovanpå den vedeldade bastu-kaminen. Gubben blev ren igen.


17 juli 2016
Pältsastugan till Gappohytta.  11 km

Pratade en hel del med den trevliga stugvärden Elsa, en bergsingenjör från Kiruna. Vi  kan kalla henne för Elsa-Pältsa (nu var jag inte rolig alls).
320 kr kostade ett dygn med 10% rabatt för Gröna Bandare.
Efter städning och vedklyvning bar det av norrut mot norska Gappohytta.
11 km väldigt trevlig led som hela tiden följer toppen av en enorm grusås eller moränrygg.
Gappohytta är alldeles nygjord tydligen, för allt verkade så fräscht. DNT-nyckeln kom nu till användning. DNT betyder Den Norske Turistforening. Alla DNT-hytterna kostar 300 norska kronor per dygn och 120 för seniorer. Men om man är medlem i STF eller i DNT så är det halva priset: 150 och 60 norska kronor.  Om man inte sover över kostar det 60 och då halva priset för medlemmar, 30.
Ett eget hus fanns för hundmänniskor och allting var väldigt genomtänkt och bra.


18 juli 2016
Vilodag i Gappohytta

Blåste styv kuling.
Efter första natten var det så dåligt väder att det var lika bra att stanna inne. Det blev en behövlig vilodag efter den tuffa inledningen.


19 juli 2016
Onödig Gappo till Rognli (nästan).  t/r 16 km

Efter andra natten gav vi oss iväg. Men ödet ville tydligen att vi skulle sova en tredje natt i Gappo. Jag tog fel led (slarvigt men lärorikt, jag skäms) och jag hamnade nästan i Rognli. Cirka 8 km hann vi vandra innan jag vände. 16 km är ju nästan en dagsmarsch så det fick räcka. Dessutom tornade regnmolnen upp riktigt hotfullt. Som pensionär har jag ju all tid i världen, så vad gör väl en extra onödig vandring! Landskapet var bedårande så helt bortkastat var det inte. Sedan väntar den vackra Isdalen som kan bli en krävande vandring. Tre vad genom iskallt vatten måste vi tydligen klara av. Det sade Elsa-Pältsa till mig.


20 juli 2016
Gappohytta till Rostahytta.  18 km (via Isdalen)

Vandringen tog 10,5 timmar med korta raster. Tre större vad men de höga kängorna gjorde att jag behövde inte byta till vadarskor. Mycket vackert men också rätt så krävande. En del ställen med besvärliga stenar.

Rostahytta har hundförbud i alla byggnader. Dåligt DNT anser jag. Jag ska skriva ett brev och klaga. Så vi tältade några kilometer upp på fjället nära leden mot Daertahytta.

På vägen upp mötte jag en ung man från Schweiz som hette Remy. Han hade startat i Abisko med sin kompis. Efter ett antal dagar blev kompisen sjuk och måste till civilisationen. Han hade fått diarre och var riktigt dålig.


21 juli 2016
Rostahytta till Daertahytta.  18  km

Vilken hemsk led!  Sten, sten och sten. Stigningen från Rosta är 478 - 1033 möh och det gör 555 m på 12 km!!! Vädret var strålande, tror de där hemma - men tvärtom är det för fjällvandrare. Högtryck, klarblå himmel och VINDSTILLA !!!!!
All mygg som fanns vid starten när vi packat ihop tältet, de följde med oss hela vägen till Daertahytta  och under vandringen anslöt ytterligare några hundra! Mötte en tuff kvinna från Finland, Hanna. Hon hade startat i Kvikkjokk och skulle avsluta Kautokeino, en sträcka på 60 mil.

12 timmar tog dagens vandring!
Leden var dåligt markerad i början och det blev då jobbig vandring genom flera områden med stora stenar. På slutet började knäna kännas ont så jag fick ta det väldigt lugnt. Sökte hela tiden bästa väg för hunden eftersom det är svårt för henne att gå bland stora stenar.

Även Daertahytta är helt nybyggd och väldigt välordnat allting.
Tack och lov så finns hundrum där.


22 juli 2016
Vilodag.


23 juli 2016
Daertahytta till Dividalshytta.  27 km tot. men nu de första 19 km

Eftersom det var högtryck med klarblå himmel, varmt och vindstilla - så startade jag mitt på dagen. Strategin lyckades för det bildades moln och dagsbrisen ökade en del.
     Mötte genast en österrikare och en tysk som ville att jag skulle låsa upp med min DNT-nyckel. Deras kompis hade stukat foten och skulle ta sig till civilisationen och då fick han deras nyckel med sig.

Sedan hände något märkligt: Jag möter en man som på norska frågar om jag och hunden är ute på långvandring. "Ja det gör vi", svarade jag. "Heter du Svante Sundelin", frågar han sedan !!!!!!  Jo han hade läst min blogg. Han hade med intresse kollat hur jag hade planerat att gå just mellan Hemavan och Åre. Om han hade haft tid så skulle han vilja vandra Gröna Bandet. Eirik Sørensen heter han.

Två glädjespridare mötte jag sedan. Norskan Heidi och Italienskan Brigitte (Bardo). Heidi bodde inte längre i Norge utan i Italien.

Jag får en massa energi av att småprata med trevliga människor!

Tältade 1 km före det stora vadet innan Dividalshytta intill leden vid 964 Stuora Nanna. Där kom det lite vind i alla fall.


24 juli 2016
Sista biten Daertahytta till Dividalshytta.  8 km

Vaknade i tältet och tänkte koka en kopp morgonkaffe. Men tji fick jag: Insidan av yttertältet var packad med ett 100-tals myggor som bara satt och väntade ... ... ...
Prada fick ligga kvar i tältet medan jag packade ihop. Jag smorde in hennes mage med MyggA, tog ner tältet och sedan snabbt iväg.

Det stora vadet nedanför jätteberget Jerta som alla pratade om, det lyckades jag "fors-era" utan att ta av kängorna. Men det var vanskligt för de flesta stenarna var runda och även en stor sten kunde röra på sig när jag satte foten på den. Prada hade stora problem med just alla dessa stenar på botten som rörde på sig. Så hittills Kilpisjärvi till Dividalshytta - ännu inget vad med kängorna av och Crocs (Foppaskor) på.

Framme vid Dividalshytta träffade jag ett äldre par. De bodde ute på landsbygden utanför Lofoten med fåren deras. Torstein och Edel var jättetrevliga. Han var också teleingenjör som jag. Han berättade om flera spännande upplevelser som han haft i fjällen genom åren. Just den här hytta besökte de första gången 1971, för 45 år sedan!

Det fanns möss i hyttan berättade de. Så jag satte upp en lapp på väggen för att varna kommande besökare. All mat hängde jag upp i taket på torkställningen.


25 juli 2016
Dividalshytta till Vuomahytta.  18 km

Det regnade under natten. På morgonen låg
dimman tät så sikten var bara högst 50 meter. Väntade, väntade och väntade.  Men ingen förändring. Jag vågade inte ge mig iväg med så dålig sikt för det kan bli svårt att se hur leden går då.

Fyra finnar dök upp. De skulle gå oledat för att fiska. En av dem pratade också svenska, Ilka hette han. En väldigt pratsam och trevlig man. Han hade bott i Trollhättan ungefär vid tiden när vi bodde i Uddevalla. Jag nämnde ordet "Överby" och då lade han till ordet "köpcenter".

Tog en powernap (tupplur). När jag vaknade en timme senare var det blå himmel och dimman var borta. Då blev det full fart. Klockan 14:30 kom vi iväg.

Första hälften blev en underbart fin vandring genom skogen, en fin skog. Jag sjöng alla möjliga fina sånger. Jag funkar så, att det brukar komma fram högljudda sånger när jag trivs med vandringen. Det märkliga var att så gott som inga insekter!

Sista delen blev tung och när stugorna äntligen dök upp bakom en kulle, då var både jag och hunden helt slut.

Bodde tillsammans med en trevlig norsk familj som skulle ut och fiska.


26 juli 2016
Vuomahytta till Gaskashytta + 200 m.  18 km

En stundtals snårig led. Åskan mullrade i fjärran. Alla hus var hundförbjudna. Det blev en stor besvikelse. Snabbt iväg för att leta tältplats.  Precis när tältet var uppe började störtregnet och det åskade länge.
Men det gjorde inget. Vi hade det fint i tältet.



27 juli
Gaskashytta + 200 m  till Altevasshytta.  13 km

Vaknade efter nästan 9 timmars sömn i tältet!
Somnade till ljudet av åska och regn.

Mötte ingen. Men Natalie från Tyskland/Schweiz hann ikapp mig.
Det gick att ringa! !!!!!  Kilpisjärvi / Treriksröset var förra "telefonstället".
Pratade med min härliga fru i minst en halvtimme!
Det var när jag satt och läste FB som Natalie dök upp. En jättetrevlig ung tjej!
Vi vandrade tillsammans fram till Altevasshytta där hon sedan gick vidare mot Lappjordhytta, trots ösregnet. Hon har också ont om mat och det var därför hon ville iväg. Det var egentligen synd om henne. Hennes kängor var trasiga så det kom in vatten. Hon hade tappat en stav. Hon hade stukat foten. Hon hade hål i regnjackan. Hon blev biten av mygg på nätterna genom myggnätet under tarpen. Men hon var lika glad för det.

Pratade med en tillsyningsman på Altevasshytta. Han tror att någon HH hundhatare har saboterat i Rostahytta och i Gaskashytta eftersom det alltid ska finnas rum för hundar.
 
Himla fint att nu få torka upp tält, sovsäck, byxorna och kängorna (bara lite fuktiga inuti).


28 juli
Altevasshytta till Lappjordhytta.  25 km.  11 timmar.

Dimma och sista timmarna regn. Behaglig led faktiskt. Inga stenblock. Lämnade  fyrhjuling-spåren så fort det bara gick.

Mötte först ett ungt par från Tyskland som var på väg mot Kilpisjärvi.

Sedan en trevlig ung kille från Amsterdam, Rick. Han är lärare och han satsar på lågviktsprylar. Hans jättedyra Gore-Tex gympadojor läckte, så han var genomblöt om fötterna. Nu kommer han troligen att köpa samma som jag har, Meindl Dovre Extreme GTX wide.  Jag öste nämligen beröm över mina fina kängor.  Skulle kolla min blogg sedan.

Alla jag mötte hälsade från Natalie som nog är i Abisko vid det här laget.
Väl framme vid första hyttan kommer två svenska killar ut för att välkomna mig. Även de hälsade från Natalie och den ena killen hade just suttit och läst min blogg. Märklig tillfällighet!
Fint att komma in i Lappjordhytta och få torka allt det blöta.


29 juli 2016
Lappjordhytta till Abisko STF Fjällstation. 20 km. 9 timmar.

Kom iväg sent, kl. 10:30. Hade inte kollat så noga hur långt det var till Abisko.
Det straffade sig eftersom jag fick gå med allra högsta hastighet sista halvmilen - för att hinna till kl. 20 då restaurangen stängde.

Tog en liten tupplur i Pålnostugan och med nya krafter sedan, full fart mot Abisko.

2 min före stängningsdags var jag i matsalen i fjällstationen!  Vilken timing.
Hade då snabbt stoppat in hunden i vårt rum och hunnit bytt T-shirt.

Ringde till frugan. Men istället för hennes röst startade en sångkör! Alla, även de små barnen, sjöng för mig på min födelsedag. "Ja må han leva ...". Det kom en tår i ögonvrån för jag blev så rörd. Ketan hade nämligen besök av en massa släktingar.

Åt en underbart god middag med rödvin. Precis som jag hade föreställt mig innan. Hämtade sedan ut min depå som jag skickat med bussgods. Jättetung ... ... ... Nu blir ryggsäcken jobbig igen. Maten ska räcka till Jäkkvik.

Sent på kvällen pratade jag länge med en trevlig kvinna från Haparandas utkanter. Allt från myggexplosionen till de nya ryska fästingarna som intagit Norrbotten.

Nu känns det riktigt fint. Tänk att efter 200 km äntligen komma fram till civilisationen och vara helt utan skavanker. Inte ont någonstans och inga skavsår. Den underbara Kungsleden väntar nu. Vill hinna förbi Sälka innan dess att FC, Fjällräven Classic, startar i Nikkaluokta. Det är visst 2300 startande som styr mot Abisko. Hela fjällstationen i Abisko är fullbokad!
                         *****

fredag 15 juli 2016

Startar vid Treriksröset

Att vandra 11 km från Kilpisjärvi till Treriksröset, det var riktigt jobbigt. Kroppen är inte tränad för 19 kg ryggsäck på en stenig och kuperad led.
Leden påminner om Kungsleden:
     o   Man möter folk hela tiden
     o   Alla är så trevliga och pratsamna
     o   Det är fantastiskt vacker fjällvärld
Nu övernattar hunden och jag i stugan intill betongklumpen. Tyvärr så är det massor av mygg INOMHUS!!!
Ser fram emot att komma till Pältsastugan imorgon lördag den 16 juli.

tisdag 12 juli 2016

Depåer och bussgods


Nu bär det iväg med tåg imorgon. Mot Treriksröset!
Hunden är rabies- och dvärgbandmask- klar för Finland och Norge.
Både hund och husse börjar bli fettdrivna.
Pemmikanen är den här gången kryddad och saltad - lyckat tycker jag faktiskt. So far so good.
Allt är nu klart för att skicka iväg kartonger till depåer. 
Har totalt "samlat ihop" en himla massa mat::
     78 påsar pemmikan á 200 g  = 15,6 kg
     44 påsar sötmandel á 200 g  =   8,8 kg
     60 påsar hundfoder á 250 g  = 15,0 kg

DIVERSE OM MAT OCH DEPÅER:
Vikt
kg
Hundmat vid start Treriksröset
För 21 mil - i klövjeväskan 
2,6 kg
Mat vid start Treriksröset
För 21 mil - i ryggsäcken: 300 g/dag
4,8 kg
Skickas till depå Abisko
För 29 mil. Även gas, kartor och hundmat.
9,1 kg
Skickas till depå Jäkkvik
För 17 mil                   - ” -
6,2 kg
Skickas till depå Hemavan
För 24 mil                   - ” -
8,1 kg
Skickas till depå Gäddede
För 22 mil                   - ” -
7,9 kg
Ingenting skickas till Åre
För 22 mil
-





DEPÅER:
Vikt
gram
Treriksröset inför 21,1 mil:
Pemmikan 14 påsar á 200 g
Kött och talg. 175 g per dag
2800
Sötmandel 10 påsar á 200 g
ICA.               125 g per dag
+2000

300 g per dag                Tot:
4800



Hund-pemmikan 13 påsar á 200 g
Kött och talg.  170 g per dag cirka
2600






Skickas till Abisko för 29 mil:
Karta Sarek & Padjelanta
04. Calazo                 November 2013
39
Karta Kvikkjokk - Ammarnäs
05. Calazo                 November 2012
40
Frystorkat snabbkaffe, Instant
Gevalia mellanrost original
208
Pemmikan 16 påsar á 200 g
Kött och talg från Gröna Gårdar
3200
Sötmandel 10 påsar á 200 g
ICA
2000
Hundmat   16 påsar á 200 g
Magnusson Meat & Biscuit WORK
3200
Tvål
Barnängen barntvål
88
Gasol 100 g + behållare 102 g
Primus
202
Kuvert
-
6
Ulltvättmedel i liten flaska
Woolpower Woolcare
  +  88

Tot:
9065



Skickas till Jäkkvik för 17 mil:

Karta Ammarnäs - Hemavan
06. Calazo                 November 2012
20
Pemmikan 10 påsar á 200 g
Kött och talg från Gröna Gårdar
2000
Sötmandel   7 påsar á 200 g
ICA
1400
Hundmat   12 påsar á 200 g
Magnusson Meat & Biscuit WORK
2400
Tvål
Barnängen barntvål
88
Gasol 100 g + behållare 105 g
Primus
205
Försvarets solskydd SPF 30
Apoteket AB
13
Ulltvättmedel i liten flaska
Woolpower Woolcare
  +  74

Tot:
6200



Skickas till Hemavan för 24 mil:

Karta Kittelfjäll-Borgafjäll
07. Calazo                 November 2012
41
Frystorkat snabbkaffe, Instant
Gevalia mellanrost original
208
Pemmikan 13 påsar á 200 g
Kött och talg från Gröna Gårdar
2600
Sötmandel   9 påsar á 200 g
ICA
1800
Hundmat   15 påsar á 200 g
Magnusson Meat & Biscuit WORK
3000
Försvarets solskydd SPF 30
Apoteket AB
13
Gasol 100 g + behållare 105 g
Primus
205
Kuvert
-
6
Ulltvättmedel i liten flaska
Woolpower Woolcare
  +  81

Tot:
7948



Skickas till Gäddede för 22 mil:

Karta Vaajma
08. Calazo                            Maj 2016
39
Karta Z5 Åkersjön-Kall
09A. Lantmäteriet   November 2011
62
Karta Z4 Skäckerfjällen – Kall
09B. Lantmäteriet   November 2011
63
Karta Jämtlandsfjällen (större 2016)
10. Calazo   Februari 2016
39
Karta Härjedalsfjällen
11. Calazo                 November 2012
20
Frystorkat snabbkaffe, Instant
Gevalia mellanrost original
208
Pemmikan 11 påsar á 200 g
Kött och talg från Gröna Gårdar
2200
Sötmandel   8 påsar á 200 g
ICA
1600
Hundmat   15 påsar á 200 g
Magnusson Meat & Biscuit WORK
3000
Tvål
Barnängen barntvål
88
Tandkräm liten tub 75 ml
Colgate with Cooling Crystals
110
Underställströja varm i merinoull
Woolpower Crewneck 200
279
Merinoullsockor, tjocka
Woolpower
64
Merinoullsockor, tjocka
Woolpower
64
Nylonsockar korta   60 denier
KappAhl. Microfiber 60 den socks
14
Nylonsockar korta   60 denier
KappAhl. Microfiber 60 den socks
14
Gasol 100 g + behållare 102 g
Primus
202
Kuvert
-
6
Ulltvättmedel i liten flaska
Woolpower Woolcare
  +  82

Tot:
8071



Inget skickas till Åre för 22 mil:
Om det fattas mat eller annat,
så går det att köpa.










Bussgods. Åre skippas så Gäddede är därför sista depån. Jäckvik fixar Rolle och Ewa.
Pemmikan i kraftiga fryspåsar. Varje "boll" är 200 g.

Hundmat (torrfoder) i kraftiga fryspåsar, 5 dl i varje. Dessutom sötmandel och några pemmikanbollar