torsdag 25 augusti 2016

15/8-25/8 Jäkkvik till Hemavan


Jäkkvik till Hemavan   16,8 mil = 168 km

Läs här om det så svåra beslutet ... ... ...



Den sammanfattning i ord som brukar komma här, den har jag flyttat ner till slutet. Orsaken är att det blir mera spännande då - just den här gången ... ... ...
Läs om det så svåra beslutet och så upplösningen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
15 augusti
Vilodag i Jäkkvik.


16 augusti
Jäkkvik till Pieljekaise.   8 km.

Vilka underbara dagar jag har haft i Jäkkvik! Framförallt för att jag fick träffa Ketan, min fru. Jag har ätit och ätit och ätit. Magen tycktes aldrig bli mätt. Allt vi bjöds på smakade så gudomligt gott: Entrecoten, fisken (röding, sik och harr), kycklingen, sillen, potatisen, brödsorterna (till exempel Gene Tunnbröd mmmm), osten, filmjölken, potatisgratängen - ja allt! Nu struntade jag i att vara fettdriven utan åt bröd, potatis och andra kolhydratrika saker. Glass till exempel: Glass i stora lass.
Tack igen Ewa och Rolle, Ni är fantastiska! Fjällstationer är inte ens hälften så bra.

Startade vandringen på eftermidda'n så det blev en lagom kort tur. Det var kanonväder med blå himmel, lagom varmt och svag vind. Ketan hade haft med sig min varma gamla tunga sovsäck, Marmot Sawtooth på 1539 gram, för nu ville jag inte frysa i tältet. Jag hade frusit klart nu, tyckte jag! Nu hade jag packat ryggsäcken med tung-sovsäcken, pemmikan, grönsaksbuljong, sötmandel och kaffe - så det kändes verkligen att nu var det ingen lätt ryggsäck längre. Det här med att vandra med en allt för tung ryggsäck, det är ett jätteproblem faktiskt. Dags att lära sig mera om UL (Ultra Light) packning tror jag visst. Det är nog tyngden som orsakar att jag får ont i knän ibland och ganska säkert så är det andra tillfälliga småkrämpor som uppstår av tyngden. Nu har jag kvar i ryggsäcken även min förra kalla lätta sovsäck, Western Mountaineering Summerlight på 531 gram, och det är för hundens skull som jag behöll den. Lyxigt kan tyckas, men att se sin hund ligga och skaka under en blöt dunjacka - det kändes inte bra.

Vi sov över i Pieljekaisestugan.

Pemmikan med "Knorr Grönsaksbuljong" smakar riktigt bra faktiskt. Kokar upp 2 dl vatten, löser upp en halv buljongtärning på 5 gram (10/2) och blandar i 100 gram pemmikan. Äter med sked som soppa. Det här receptet kommer jag nog att fortsätta med.


17 augusti
Pieljekaisestugan till Bäverholmen via Adolfström.  24 km.

Klarblå himmel, vindstilla, nästan ingen mygg och precis lagom varmt.
Jag hade sötsug efter matfrossan och alla kolhydrater i Jäkkvik. Det gjorde att jag stannade vid handelsboden i Adolfström och köpte en halv liter SIA-glass och två kanelbullar. Njöt i solen. Det är ungefär 8 km från Adolfström till Bäverholmen.
Bäverholmens Värdshus är en höjdare som jag gärna rekommenderar. Nu var det fullbelagt med ett gäng damer som hade fotokurs. Jag blev inte alls förvånad över det, för nu är jag van att drabbas av ställen där det är fullt. Jag tältade alldeles utanför huset. Svidan eller svemyggen var vidrig så det gick knappt att vara ute. Åt en enkel middag i restaurangen: renskav med potatismos, svamp och starköl.
Pratade med en trevlig kvinna, Ann från England. Hon var på väg söderut. Hennes ryggsäck var jättetung och det hade tagit henne tre dagar att gå en sträcka som jag hade gått på en dag. Gav henne tips inför vandringen till Hemavan. Det regnade en del under natten.


18 augusti
Bäverholmen till Sjinulttjiestugan.   15 km.

Mulet väder och det var ovanligt för jag har blivit van nu med klarblå himmel.
Prada var fotomodell. Alla som var med på fotokursen ville ta bilder på henne när hon hade klövjeväskan på.

Knackade på i den första raststugan Badadjåkkå. Där fanns Ann från England, Thomas från Nederländerna och Frank från England. Frank skulle norrut. De hade sovit där. "We can't understand the swedish text ", sa' dom med en glimt i ögat som en förklaring, för det står med svensk text på skyltar att det är förbjudet att övernatta i nöd-stugan.

Jag lider lite grand fortfarande av att inte vara 100% fettdriven. Energin tar plötsligt bara slut. Så blir det aldrig när jag är fettdriven. Det är väl blodsockret som tar slut när det plötsligt känns tungt.

Stannade vid Sjnulttjiestugan som är en obemannad liten prismastuga. Jag satte upp tältet alldeles utanför. Tände brasan i kaminen för att få bort fukten och då blev det riktigt mysigt.

Två trevliga italienare dök upp, Roberto och Marko, och så han Thomas från Nederländerna igen. En stund senare kom en tjej springande i regnet, det var Elin från Kungsbacka som annars arbetar på Saltoluokta Fjällstation. Nu hade hon ledigt för att löpa hela Kungsleden upp till Abisko - utan tält!! Hon hade köpt en dyr, lätt luftmadrass, men så upptäckte hon efter 10 km att den var borta. Den hade lossnat från hennes lilla lätta ryggsäck. Då sprang hon tillbaka ända till Ammarnäs och letade. Men det var till ingen nytta för hon hittade inte luftmadrassen. Någon vandrare hade troligen hittat den och tagit den med sig. Nu fick hon låna ett tunt och ynkligt liggunderlag av en snäll tant. Alla tre sov i raststugan och jag sov i tältet. Jag kunde höra att det regnade en del under natten.


19 augusti
Sjnulttjiestugan till Ammarnäs skidbacke.   38 km.

Paraply och regnbyxor från starten klockan 8. Regn hela dagen med några få uppehåll. Struntade i Rävfallsstugan utan jag tog istället genvägen, den gamla Kungsleden, till Ammarnäs för att vinna 14 km. Det blev 24 km på fjället, riktigt fin led och vacker natur. Sedan hemska 14 km tråkig väg: 11 km grusväg och sedan ytterligare 3 km asfaltväg. Klockan 9 på kvällen hade jag äntligen gått klart för dagen.

Ringde till Marléne och Ulf när jag kom till grusvägen. Där uppe i Kilpisjärvi hade jag ju lovat att jag skulle ringa när jag kom fram till Ammarnäs. Tack vare telefonsamtalet så fick jag hjälp med att hitta någon plats att bo på. Kände mig så tacksam. Tydligen så finns inte längre STF, utan det blev istället Ammarnäs Wärdshus. För övrigt så bjöd Marléne in mig på kaffe dagen efter, om jag skulle känna för det.

Gissa vad jag fick höra i receptionen vid Wärdshuset? Vid det här laget är jag beredd att få höra det värsta. Jo han sa': "Det är fullt, alla hundrum är tyvärr uthyrda". Men han funderade en stund och så kom han ihåg att det finns en stuga vid skidbacken några kilometer därifrån och där får hundar vara. Jag sa' ja till den stugan. Jag hade så många blöta saker som bara måste få torka. Nöden har ingen lag ... ... ...

Stugan var en stor nybyggd, fin stuga för minst sex personer. Jag duschade och hängde upp allt som var blött. Åt min pemmikan och mådde prima.

Det fanns TV i stugan och OS-finalen i damfotbollen, Sverige - Tyskland skulle sändas senare på kvällen, "Yes yes yes", vilken tur jag hade! Då kom nästa besvikelse: TV1, TV2, Barnkanalen och Kunskapskanalen var de enda TV -programmen som gick att titta på.

Somnade med trötta fötter i den sköna sängen.


20 augusti
Ammarnäs till Aigertstugan.   8 km.

Vi tog det lugnt hela förmiddagen, jag och Prada. Jag hade ont i ena häl-kudden och ont inuti vänstra hålfoten när all tyngd var på foten. Prada hade nog lite ont också för hon haltade lite när hon steg upp på morgonen. Ringde till Marléne för att tacka ja till hennes inbjudan till en kaffetår. De kom med bilen och hämtade mig och Prada. Sedan blev det sight seeing för de ville visa och berätta om Ammarnäs. Vi gjorde också ett besök hos en lappgumma som heter Margareta Grahn och som tydligen är världsberömd för sin sameslöjd. Det var intressant att lyssna på alla hennes berättelser. Till exempel vad olika symboler och bilder betyder för lapparna. Lärde mig också att det är okay att säga "lapp" istället för "same". Oftast är det till och med bättre att säga lapp. Några få undantag finns då vissa hellre vill bli kallad same, men jag minns nu inte var. Marlénes mamma är lapp och jag har ju lite lappblod i mig - så det blev en liten lappsammankomst.

Ulf och Marléne har ett säreget hus. Enormt fint. En gammal timrad stuga som är omgjord på många olika sätt. De har lagt ner mängder av arbete och har skapat ett fantastiskt hus. Det är högt i tak med gamla tjocka granar istället för limträbalkar.  Exempelvis badrummet är ett jättestort rum med relaxavdelning och med ett badkar intill ett stort fönster som bjuder på grandios utsikt över fjällen. Två mys-kaminer fanns det i olika rum. Men också ett par luftvärmepumpar. Huset måste bara ses!
Utomhus fanns en bastu som hade formen av en cylinder eller tub och alldeles utanför den fanns en vedeldad badtunna i trä. I badtunnan brukar Ulf ligga på vintern och njuta med en öl i handen och "räkna stjärnorna på himlen".

Blev bjuden på kaffe med maräng-glass och kaka.

Fick med mig ett par tunnare inläggs-sulor som ska göra att fötterna får variation eftersom, som Marléne trodde, en sena i min vänstra hålfot nog blivit överansträngd och var kanske inflammerad. Variation är alltid bra fick jag lära mig.

Mötet med de här underbara människorna gav mig massor med energi och jag kände mig glad. När jag sedan sent på eftermiddagen vandrade upp till Aigertstugan kändes uppförsbackarna som ingenting, och det tack vare energipåfyllningen som jag fick!

Stugvärden i Aigertstugan hade ett hundrum kvar. Kors i taket, lycka för en gångs skull. Vi fick förrådet för oss själva och det var jättebra för då slapp vi ha två hundar i samma rum och jag slapp sova i en översäng. I förrådet fanns madrasser, täcken och kuddar.

Det var en firmafest i Aigertstugan. När jag kom så möttes jag av fyllevisor och ett 30-tal glada människor. Jag blev inte störd för jag somnade så fort jag hade lagt mig på kudden.


21 augusti
Aigertstugan till Servestugan.   19 km.

Jättefint väder!  Men en ödesdag ... ... ... Riktigt ont!  Måste jag nu avbryta Gröna Bandet?

Började med de skoinlägg som jag fick i Ammarnäs av Ulf och Marléne. Efter en kort stund kom en stickande känsla under vänstra hälen. Så småningom så bytte jag därför tillbaka till de gamla skoinläggen och då försvann hälproblemet. Men då kom istället väldigt ofta det där riktigt onda inuti vänstra hålfoten.

  
22 augusti
Servestugan till Tärnasjöstugorna.   14 km.

Tät dimma och +7 grader när jag vaknade, men dimman lättade snart och då kunde jag se att det var gråväder och molnigt. På natten hade jag drömt om att klara av eller inte klara av Gröna Bandet, mindes jag. Första tanken när jag vaknade var att: "Nu bryter jag i Hemavan. Det här är ingen njutning längre". Masserade in Voltaren.

Det regnade då och då under hela dagen så paraplyet satt hela tiden i midjebältet och i clipset vid axelremmen. Paraply upp, paraply ner. Upp ner, upp ner.

Uppe på bergstoppen fungerade telefonen och jag ringde till Ketan. "Jag kommer att bryta i Hemavan. Det har jag bestämt nu", var det första jag sa' till henne. Så berättade jag allt om hur ont jag hade i vänsterfoten.

Då svarade hon att hennes erfarenhet av skoinlägg är att det är jätteviktigt att prova ut nya om man har gått upp i vikt!!!!!

Jaaaa där har vi förklaringen ju. Man kan säga att jag på en enda dag gick upp 20 kg i vikt på grund av ryggsäcken!!!!! Det där hade jag ingen susning om. Det var helt nytt för mig.
Nu när jag vet bättre, så skulle jag innan jag startade Gröna Bandet ha provat ut nya skoinlägg MED 30 KG TUNG RYGGSÄCK. 30 kg istället för 20 kg för att simulera vandringen med 20 kg. Man lär sig. Nu är jag en erfarenhet rikare.

Ringde till dottern Jenny. Hon berättade att hennes PT hade sagt att många människor egentligen har skoinlägg alldeles i onödan för det finns andra sätt att fixa fötterna. Jag är nog en så'n. Så att strunta helt i skoinläggen hade kanske varit allra bäst för mig och istället så kunde jag ha haft de sulor som följde med kängorna när de var nya.

Kom fram redan kl. 15 till Tärnasjöstugorna. Fick ett hundrum. Regnet ökade rejält under kvällen och då är det extra skönt med ett rum istället för tält. Jag tyckte synd om de som i regnet jobbade med sina blöta tält. Köpte precis som dagen innan, två chokladkakor schweizernöt och dessutom två ölkorvar.

Bastade och det var jättetrevligt med allt prat med vandrare. Inga svenskar, bara jag, vilket är lite märkligt. Badade efteråt i sjön för att kyla av mig och sedan kändes det riktigt skönt.

När jag låg och skulle somna så dök tankar upp om att ändå försöka att fortsätta vandringen för det onda tyckte jag hade blivit lite bättre. Vi får väl se imorgon ... ... ...


23 augusti
Tärnasjöstugorna till Syterstugan.   14 km.

9 grader klockan sex på morgonen och en del blå himmel.
Även den friska högra foten fick nu sulan, efter det att jag gjort om den lite med min kniv. Tanken var att rädda högerfoten så att inte den också börjar få ont. De nya sulorna var tyvärr ett par cm för korta och nu kände jag att det var på väg att bli skavsår under stortårna. Därför tog jag ur sulorna helt och hållet och det fungerade faktiskt.

Efter att jag hade vandrat några kilometer på väg mot Syterstugan upptäckte jag att JAG HAR INTE ONT längre!!!!  Då kände jag att jag ville fortsätta Gröna Bandet. Ringde till Ketan men det var dålig förbindelse så det blev SMS istället:  "Skulle Du bli väldigt besviken om jag fortsätter Gröna Bandet? Nu har jag gått 3 km och har inte ont längre. Jag verkar ha blivit frisk i foten!!!  Glädjen är tillbaka och det känns riktigt bra just nu i alla fall ... ... ...".

SMS'ade också till Jenny: "Jag har inte ont i foten längre. Nästan helt frisk. Glädjen och lusten har kommit tillbaka. Jag fortsätter Gröna Bandet!!!!!
Förlåt att jag hattar fram och tillbaka! ... ... ...".

Jenny skrev sedan ett fint svars-SMS till mig: "Ingen fara.... jag visste väl det. Kör pappa medans allt känns bra, du gör detta endast en gång i livet. Det är normalt att få dippar i en sådan här expedition. Jag tror på dig och Prada. ... ... ...".

Det är en väldigt trevlig vandringsled mellan Tärnsjö och Syter. I slutet av leden finns flera broar som är riktigt stora. Vinden hade blåst med minst kuling styrka under hela dagen och den sista av broarna svajade rätt mycket i vinden. Det kändes obehagligt och jag gick nära Prada för att kunna hjälpa henne om det skulle behövas.

Tältade utanför Syterstugan på exakt samma plats som för två år sedan och jag tror visst att det var exakt samma datum då också.


24 augusti
Syterstugan till Viterskalstugan.  13 km.

Vilken natt i tältet! Den kraftiga vinden avtog under natten och det blev riktigt kallt. På morgonen var yttertältets insida helt täckt av is. Fukten från utandningsluften hade kondenserat och frusit till is, lager på lager. Trots minusgraderna så hade jag inte frusit i tältet tack vare den varma sovsäcken. Prada hade den andra, lätta sovsäcken över sig, så hon hade inte heller frusit.

Började vandra den tunga uppförsbacken. Jag kände av att det gjorde lite ont i hälarna men det var inget annat som gjorde ont. Satte på mig dubbla tjocka sockar på fötterna, eftersom jag hade tagit ur sulorna från kängorna.

Fick ett hundrum i Viterskalstugan. Egentligen hade jag tänkt gå till Hemavan, eftersom det är bara 4 timmars vandring (11 km utför), men fötterna behövde vila. Fick veta att det skulle regna och då kändes det extra bra att slippa tälta.


25 augusti
Viterskalstugan till Hemavan.   14 km.

Jag eldade i kaminen och det var riktigt skönt i hundrummet. Ute regnade det för fullt och jag väntade med att vandra tills det hade slutat regna.

Ett 30-tal skolugdomar som gick i åttan passerade förbi mitt fönster. Det regnade rejält. De hade varit ute på fjället i fyra dagar och var nu på väg till Hemavan. Efter övernattning på STF Fjällcenter skulle de åka buss hem till Skellefteå. En del hade inte regnkläder och ganska många hade bara gympadojjor. Jag pratade med en av lärarna och han var väldigt nöjd med äventyret. Det hade varit lärorikt för alla och de hade haft fint väder de andra dagarna. Eleverna hade nog snappat upp undervisningen inför vandringen, men vissa föräldrar hade inte råd att köpa nödvändig utrustning.
Bland de här eleverna finns kanske en framtida Gröna Bandare! 

Tog in på STF Fjällcenter och fick ett jättefint rum. Kunde proviantera på ICA och kunde köpa sulor i friluftsbutiken. Lycka!
  
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sammanfattning 15/8 till 25/8:

Jag har vandrat ungefär 65 mil = 650 km

Halva Gröna Bandet är alltså genomfört nu i Hemavan.
Så här blev dagsetapperna:

15/8                      Vilodag i Jäkkvik
16/8     8 km   till Pieljekaisestugan
17/8   24 km   till Bäverholmen via Adolfström.   Tält
18/8   15 km   till Sjinulttjiestugan.   Tält
19/8   38 km   till Ammarnäs skidbacken
20/8     8 km   till Aigertstugan
21/8   19 km   till Servestugan
22/8   15 km   till Tärnasjöstugorna
23/8   14 km   till Syterstugan.   Tält
24/8   13 km   till Viterskalstugan
25/8   14 km   till Hemavan, STF Fjällcenter
Summa 16,8 mil = 168 km 

Tältade i Bäverholmen, Sjnulttjiestugan och Syterstugan.


Jag har nu under tio dar vandrat en riktigt fin del av Kungsleden; den mellan Jäkkvik och Hemavan.  Framförallt så är den sista biten, mellan Servestugan och Hemavan, den allra bästa.

Dagarna i Jäkkvik var underbara, tack igen Ketan, Ewa och Rolle. Värdshuset på Bäverholmen var en höjdare, värdfolket där är så trevliga och service minded. Uppe vid Sjinulttjie satte jag genast upp tältet för jag anade att det skulle dyka upp vandrare som ville sova i raststugan. Jodå, mycket riktigt, tre sov i stugan. Tyvärr regnade det. Att sedan i ett svep vandra ända till Ammarnäs södra del, det var ett misstag (dumdristigt) för det blev 24 km fjäll och 14 km väg. Skulle istället ha tältat när jag kom ner till vägen. Kroppen tar stryk av 38 km med så pass mycket väg. Aigert blev en jobbig vandring. Så här efteråt tycker jag att det hade varit bättre att istället vandra direkt till Servestugan från Ammarnäs och då hoppa över Aigert. Tärnasjöstugorna har bastu och även Aigertstugan har det.  Att tvaga sig, basta och sedan bada i Tärnasjön - det blev en höjdare. En tysk fiskade i Svärfarsbäcken vid Syter och han fick en jätteöring, cirka 50 cm, på sin vobbler. Han kom till mitt tält sedan och undrade om hunden ville ha fiskrenset!  Nej fy, men jag tackade för omtanken.

Tänk så nära att jag hade avbrutit Gröna Bandet! Jag hade ju bestämt mig och var helt inne på att bryta. Jag tänkte till och med åka motorbåt över Tärnasjön eftersom jag ju ändå skulle bryta. Jenny skulle senare boka tågbiljett åt mig, Umeå - Stockholm.

Men något bra hände med min onda fot under natten för foten var så gott som helt frisk på morgonen och genast blommade humöret upp och glädjen var tillbaka. Här vill jag än en gång tacka Marléne i Ammarnäs, eftersom hon tipsade mig att byta ut skoinläggen mot vanliga sulor.

På STF Fjällcenter i Hemavan finns nästa depå. Inte på STF Fjällstation (gamla SMU). Nytt för i år är att Hemavan har två STF-ställen. 

Det ska bli riktigt spännande att fortsätta söderut.
Hoppas nu bara att fötterna inte blir sämre!

Lägger in ett nytt tips.  Det får ligga allra först, tips 0, eftersom det är superviktigt och så lätt att missa:

Tips 0:   Om att lämna sina skoinlägg hemma (eller prova in nya).
När man väger till exempel 20 kg mer än normalt (ryggsäcken) måste man prova in nya skoinlägg. Annars uppstår så småningom stora problem med fötterna. Det kan till och med vara bättre att köra utan skoinlägg och istället använda originalsulorna.
                                        *****