onsdag 14 september 2016

13/9-22/9 Gäddede till Åre

Gäddede till Åre.   Nu är jag framme i Åre!

Gröna Bandet är totalt ungefär 130 mil = 1300 km.
Har hittills vandrat 108 mil från Treriksröset
och det har tagit 2 månader och 8 dagar.
Nu är det alltså 22 mil kvar till Grövelsjöns Fjällstation i Dalarna.

Här följer:
o     Dagsetapperna som de varit
o     Några bilder
o     Konsten att hitta Lantmäterits kartor
o     Sammanfattning 13/9 till 23/9, Gäddede till Åre
o     Dagbok 11 dagar

Så här blev alla dagsetapper:

Start i Gäddede.
13/9   25 km till Hällingsåfallet.   Tält
14/9   17 km till Lobbersjön.   Tält
15/9   17 km till Vinklumpens topp.   Tält
16/9   15 km till Valsjöbyn
17/9   23 km till Rörvattnet.   Tält
18/9   19 km till Jänsmässholmen -9 km.   Tält
19/9   23 km till Olden -6 km.   Tält
20/9   25 km till Storfjällmyren (Olden +20 km).   Tält
21/9   26 km till Hövallens topp (Kall/Krok -6 km).   Tält
22/9   23 km till Tjärntorpet (Åre -15 km).   Tält
23/9   21 km till Åre

Åre, ett efterlängtat etappmål !!!
Prada gillar inte heller asfaltvägar
Älg-landet = "Mitt i ingenstans" mellan Olden och Kall
Solnedgång på toppen av Vinklumpen


Så här hittar man Lantmäteriets karta på nätet:
http://kso.etjanster.lantmateriet.se
"Topografisk" är standard och är bäst, men det kan ändras.
Sök efter Gäddede till exempel.
När man förstorar (med fingrarna t.ex.) då blir kartan extremt detaljerad.
=======================================================================
=======================================================================


SAMMANFATTNING 13/9 till 23/9, Gäddede till Åre:

De här elva dagarna har varit helt underbara vädermässigt. Sista dagen dock regn.

Jag tycker inte att jag behövt gå så mycket på asfaltvägar. De flesta Gröna Bandare ogillar det här avsnittet. Mitt ovanliga vägval har jag att tacka. Jag har för mig att Elin Adler valde ungefär samma väg då år 2015.

För åter igen (känner mig upprepande) hellre gå oledat genom skogar än att vandra på asfaltvägar för det är så fruktansvärt på många sätt.

Min mat, pemmikanen, tog slut en dag för tidigt men jag hade sötmandel kvar.
Jo just, om pemmikan, Rubaboo är ett recept som jag nu provat men utan torkad lök och smör. Det var jättegott. Man blandar i potatismospulver i "köttsoppan".

Annars är det väldigt gott med Knorr köttbuljong och pemmikan.

De här båda recepten ger extremt mycket godare pemmikan, än att bara äta den som den är med sked, trots att jag haft i både salt och svartpeppar när jag tillverkade. Jag kommer att sakna pemmikanen nu under sista etappen Åre till Grövelsjöns Fjällstation.


------------------------------------------------------------------------------------------------------------

DAGBOK som omfattar 11 dagar: 

13 september 2016 
Gäddede till Hällingsåfallet.   25 km.

Helt fantastiskt gudomligt väder! 

Tackade den underbara ägaren av campingen och vandrade iväg i riktning mot Norge. 
Efter 2 km asfaltväg så började grusvägen till Hällingsåfallet. Väldigt få bilar och emellanåt riktigt vackra vyer. Tog av nederdelen på mina byxor och vandade med kortbyxor och det var många, många veckor sedan det var möjligt. 

Väl framme tältade jag vid vändplanen. Precis som jag hade gissat så fanns där toaletter, bord att sitta vid och eldstad. Det var en riktigt mysigt plats som är välkomnande för turisterna. Väntade med att titta på sevärdheten: fallet. 


14 september 2016
Hällingsåfallet till Lobbersjön.   17 km.


Sevärdheten, alltså fallet, det är verkligen häftigt! Man har byggt skydd så att inte folk ska råka illa ut där det är brant och det är rullstolsvänligt. Det är Hällingsån som plötsligt saknar mark så vattnet faller lodrätt djupt, djupt ner. Med solen i ryggen kan man se flera regnbågar.

Det här var ytterligare en strålande dag med väder som inte kan bli bättre. Det blev en fin skogspromenad med solstrålar som trängde igenom barrskogen. Vid ett par tillfällen skrämde vi upp tjädertuppar.

Satte upp tältet vid höjden just innan Lobbersjön. Gissa vad som hände när vi precis kommit in i tältet? Jo det började att regna! Men det var ett stilla, lätt sommarregn (äh höstregn), men jag visste ju att det fina vädret skulle fortsätta, så regnet gjorde ingenting. Ljudet från regnet blev naturens vaggvisa.

Kvällsunderhållningen för övrigt blev en familj fjällripor som bjöd på sina läten även fast det blivit mörkt. Det låter som om de skrattar och ibland tycker man att de pratar med varandra med ett kurrande ljud.
  


15 september 2016
Lobbersjön till Vinklumpens topp.   17 km.


Nu bara kalfjäll. Enorma vidder med kalfjäll. Vädret fortfarande strålande fint. Ju längre jag vandrade desto häftigare vyer. Många miltals bort syntes de höga blånade norska fjälltopparna.

Det har börjat att torka upp nu i markerna så vandringen är lite torrare nu.
Ideligen stötte jag på små grupper av renar och de är så skygga, möjligen beror det på att jag har "en vit varg" med mig.
 
Mötte en människa - kors i taket! Det var länge sedan. Martin hette han, en fågelskådare från Danmark som också var pensionär. Han verkligen njöt av den storslagna naturen och tyckte att Danmark var då inget i jämförelse. Med stor inlevelse berättade han om sitt möte i södra Sverige, med tre stycken sommargyllingar på riktigt nära håll. Han var omringad och de sjöng alla tre och hade en slags fågeldans för sig. Blick stilla fick han njuta av, enligt honom, den allra vackraste fågelsången på denna jord.

Valde att sätta upp tältet på den allra högsta punkten uppe på Vinklumpen 864 möh. Då fick jag en vacker solnedgång och morgonsolen kunde nå oss tidigt på morgonen. 



16 september 2016
Vinklumpens topp till Valsjöbyn.   15 km.


Morgonsol i tältet men snabbt blev det sedan molnigt, men inget regn.

4 km ner till Bågavattnet där det sedan blev till att gå 11 km grusväg fram till Valsjöbyn. Man förstår att fiske är attraktivt i den här bygden för det finns vägskyltar mest överallt och skyltarna har nästan alltid ordet "tjärn" i sig. Dessutom är de numrerade, typ B9.

Frågade de första personerna jag mötte, i början av byn, om de möjligen kunde rekommendera något ställe där vi kunde bo över natten.

"Går du Gröna Bandet", frågade då en av männen. Döm om min förvåning när han sedan säger: "Jag har en stuga där uppe (han pekade) men värmen är inte på ... ... ...". Där kan du få bo. Han berättade att han var intresserad av både Gröna och Vita Bandet och att han brukar kolla på nätet på vitagronabandet.se ganska ofta.

Vilken underbar man! Magnus hette han. Så Prada och jag fanns plötsligt i en stor och fin stuga med värmen påslagen, varmvattenberedaren på, vatten i kranarna och TV'n påslagen! 

Det är något magiskt med Gröna Bandet, börjar jag förstå, för folk blir så himla vänliga när man nämner det.

Till och med på lilla ICA-affären i Valsjöbyn visste kassörskan allt om Gröna Bandet, till exempel att det är 130 mil långt. Kassörskan hade en speciell dialekt som folk tydligen har här. Det är ju väldigt nära till Norge och det är tack vare norrmännen som ICA-affären inte läggs ner, för byn har bara ett 60-tal innevånare.

Nu kunde jag ladda alla batterier och jag kunde duscha och lukta gott (så att Prada blir glad). 



17 september 2016
Valsjöbyn till Rörvattnet.   23 km.

Kom iväg tidigt. Det blev en tråkig vandring eftersom det blev väg-vandring.

Det duggade så gott som hela dagen. Det var så små regndroppar att när man tittade på en vattenpöl eller på en tjärn, då kunde man inte se att det regnade.

Rötviken har en ICA-affär så där tittade jag in. Även i den här affären så visste man vad Gröna Bandet är.

Tältade 3 km från Ansättån i skogen, utmed Ansättåleden.


18 september 2016
Rörvattnet till Jänsmässholmen -9 km.   19 km
 
Vaknade upp till ett underbart väder. Gudomligt väder helt enkelt!

Att det var dimma/duggregn dagen innan var nog bra för Pradas trampdynor på asfaltväg. "Inget ont som inte har något gott med sig".

Ansättåleden trodde jag var en led som saknade vägar, men det visade sig vara fel. Leden är ju ny och finns ännu inte i kartan. Leden börjar direkt efter dammen vid Rörvattnet och sedan går den på väg cirka 2 km. Därefter ett kort avsnitt med skogsstig upp till "stora" vägen, en grusväg som ligger 300 m från Bustadtjärnen. Sedan går leden 7 km på den stora vägen till vändplanen där vägen tar slut. Där kan man säga att den trevliga Ansättåleden egentligen börjar. Nu med facit i hand, så tycker jag att man redan i Rötviken bör välja att gå söderut över bron och sedan nästan direkt ta vägen med vägbom som går söder om sjön Lockringen. Den vägen blir bättre och närmare än att gå via Rörvattnet.

700 m söder om Storforsen är det skyltat att Ansättåleden går in i skogen, men ett tips: strunta i det och gå vägen istället för leden dyker upp på vägen igen efter ett antal hundra meter. Man har förmodligen gjort så för att "visa upp" två vackra tjärnar.

I raststugan, 1 km väster om "byn" Ansätten, där kan man sova över för det finns kamin, ved och sängar. Jag övernattade inte utan skrev in i boken och vandrade vidare.

Det var väldigt vackert vid Ansätten med ett öppet landskap. Där finns tre gamla torp på rad. Det mellersta hade för övrigt ett förnämligt utedass; "Afskräde" stod det på en vacker skylt på dassdörren.

Vid det tredje torpet börjar stigen till Jänsmässholmen. Men, varning för att komma fel, för det gjorde jag. Tyckte att jag hela tiden följde stigen och fyrhjuling-spåren men när jag kollade GPS'en (en smartphone med  Android och med kartan i Appen MapApp Topo) så var jag ungefär 1 km fel mitt ute i ingenstans. Då tog jag fram kompassen och orienterade mig rakt västerut, över blöta myrar och genom täta skogar. Plötsligt var jag på stigen. Då blev jag så glad! GPS'en visade också exakt att jag var på stigen.

Valde att tälta mitt i skogen för Prada haltade oroväckande mycket efter "orienteringen". Det hade varit jobbigt för hunden att gå "över stock och sten" där det inte finns stigar.


19 september 2016
Jänsmässholmen -9 km till Olden -6 km.   23 km

Ytterligare en dag med kanonväder.

Prada hade massor av energi och haltade inte alls. Hon jagade skogsmöss och till och med galopperade med klövjeväskan på. 

Väldigt trevlig stig mellan Ansätten och Jänsmässholmen. Många kilometer går man på en ås eller en rygg med myrar och tjärnar omväxlande på båda sidor. Närmare Jänsmässholmen övergår stigen till en gammal väg som är lätt att gå på.

En liten varning bara: Stigen byter riktning nära den största tjärnen: 45 grader vänster. Om man inte är uppmärksam på det, då blir det till att irra omkring ett tag som jag gjorde.

Pratade med en lapp som bodde mitt i byn. Han berättade lite om de båda byarna. Man hade förr i tiden getter i Ansätten och tillverkade getost. Stigen var kommunikationsleden mellan de båda byarna.

Jag passade på att torka sovsäckarna och tältet i solen.

Strax söder om Jänsmässholmen valde jag vinterleden som efter 3 km kommer fram till en skogsbilväg som går mot Olden. Vinterleden var väldigt blöt men belöningen kom med skogsbilvägarna sedan. Tältade vid vägen.


20 september 2016
Olden -6 km till Storfjällmyren (Olden +20 km).   26 km

Det här blev ännu en finfin dag. Snart är jag bortskämd av alla dagar utan regn. Det är så stilla, så vackert med höstfärger och så lagom varmt. Jag bara njuter. Tack naturen!

Vaknade av ett orrspel. Antingen en spelgalen orrhane eller så är det så fint väder att hormonerna i orren tycker att det är vår.

Träffade en trevlig man, Uno Nilsson från Olden och vi småpratade en lång stund. Uno bor granne med Stig Nilsson som senare kom åkandes med bilen när jag åt frukost vid en rastplats. Stig hade massor att berätta och han har full koll på alla Gröna Bandare. "Jag tänkte att vid den här tiden så borde du vara nere vid stora vägen i Olden", sade Stig. Han hade läst i min dagbok i bloggen att vi tältade 6 km norr om Olden. "Sedvanlig GB-fotografering" enligt Stig, och sedan vandrade jag vidare.

Strax söder om bron över Storån valde jag grusvägen som går alldeles söder om sjön Yttre Oldsjön. Det är en helt annan upplevelse att gå grusväg jämfört med asfaltväg. Vid Nyhem lämnade jag vägen för att gå över berget, via en vinterled, till Västsjön. Träffade i Nyhem ännu en trevlig man, Frits Ragnarsson. Han gav mig fina tips om färdvägarna.

Frits hade en spännande berättelse om när han mötte en stor björn uppe i skogen.  På bara 30 meters håll möttes de men sedan lunkade björnen iväg åt ett annat håll. En annan färsk björnrapport: Uno och även Frits hade sett en älg som veckan innan hade blivit riven av en björn. Ett stort stycke hud hängde under halsen och den hade rivmärken på ryggen. Märkligt nog så undkom älgen björnangreppet. Det fanns gott om björnbajs vid Hållbodarna (där jag tältade)
och man kunde se älghår i björnbajset. Eftersom man sett en älgko med två kalvar och att det sedan saknades en älgkalv, så tror man att den blev björnmat.

Kartan stämde inte överens med verkligheten så det strulade vid bergstoppen norr om Västsjön. Det fanns en nybruten skogsbilväg som inte kommit in i Lantmäteriets karta. Kollade på nätet i deras hemsida och i satellit-kartan där fanns vägen.

Det planerade målet var Bleckåstjärnen men stigen från Rörtjärnen fanns inte längre, den var totalt igenvuxen så det blev omöjligt att bana väg i "djungeln".

Därför valde jag att vandra vidare utmed skogsbilvägen ända till dess att den tog slut, väster om Storfjällmyren, med en vändplan. Där tältade jag.


21 september 2016
Storfjällmyren (Olden +20 km) till Hövallens topp (Kall/Krok -5 km).   26 km

Den här dagen lyckades inte solen tränga bort dimman. Men det blev ändå ett skönt gråväder eftersom det var vindstilla och varmt.

Plötsligt hörde jag motorljud och bilar som parkerade alldeles intill mitt tält tidigt på morgonen. Det visade sig vara fyra älgjägare från Dalarna. Jag skulle senare gå i en annan riktning, så jag skulle inte störa deras jakt.

Nu väntade dagens svåraste uppdrag, som var att vandra 1,5 km oledat till nästa skogsbilväg. Under en timme orienterade jag mig genom skogen som bestod av gamla granar och många blöta partier. Där fanns massor av älgspår och vid ett tillfälle hörde jag också en älg. GPS och kompass var ett måste för att inte gå vilse. Jag hittade rätt och kunde vandra vidare.

En jägare stannade sin bil när jag var vid Djupsjön och frågade: "Hur kommer det sig att du vandrar här, "mitt i ingenting". Jag berättade att det här var närmaste vägen mellan Olden och Åre.

Under hela dagen kom inte en enda bil men sent på eftermiddagen dök det upp minst tio bilar på kort tid. Jag fattade: Jaktlaget hade slutat jaga för dagen.

När man vandrar på skogsbilvägar så är det vanligt att man ser t.ex. tjädrar och det beror på att de äter grus. Den här dagen såg jag ovanligt många tjädrar och dessutom en uggla och många korpar med sina läten.

Nästan allt i det här stora området mellan Olden och Kall genomsyras av älg och älgjakt. Så gott som alla byggnader har älghorn uppsatt på fasaden. Skogsbilvägarna har alltid vägbommar med hänglås och alla vägarna har jakttorn och skjutlavar på nästan alla sträckor.

Tältade vid en plats nära toppen på Hövallen som ligger strax norr om Kall och Krok.


 22 september 2016
Hövallen (Kall/Krok -5 km) till Tjärntorpet (Åre -15 km).   23 km

Började med att orientera cirka 700 m genom skogen för att komma till den skogsbilväg som leder ner till stora vägen mellan Kall och Krok (vid Sölvsved). Prada lyckades med att jaga upp en morkulla som låg och tryckte. Kompass och GPS var ett måste.

Sedan 11 km asfaltvandring till Bonäset för att sedan gå över berget till Åre Björnen. Nästan direkt efter bron i Bonäset, till vänster, startar en stig enligt kartan som ska gå upp till Kvarntjärn. Den stigen finns inte längre, men istället är den ersatt av en skogsbilväg som ansluter till, enligt kartan, vägstumpen mellan Kvarntjärn och Blåmyren.

Tältade vid Tjärntorpet.


23 september 2016
Tjärntorpet (Åre -15 km) till Åre.   21 km

Regn utan avbrott hela dygnet.
Missade stigen nära Tjärntorpet och det misstaget blev då onödiga 6 kilometer. 

Jag fick se älg! Tänk så mycket älgbajs jag har sett under hela vandringen från Treriksröset - och nu så fick jag äntligen se tre älgar gå tillsammans.

Ringde till STF Åre Torg för att boka ett hundrum. Gissa vad jag fick för svar?
Vid det här laget är jag van med det här svaret:
"Nej tyvärr våra hundrum är redan bokade." Då berättade jag hur man gjorde på STF Fjällstugan i Abiskojaure när det blev fullt: Man lät hundägarna sova i vedboden och det tyckte de var helt okay.
Då fick jag höra att jag var välkommen till STF Åre Torg för hon skulle lista ut en reservplan.

Mellan Fröå och Åre Björnen finns en genväg.

Fikade i Åre Björnen: kanelbulle och kaffe. Fick njuta av varmt vatten i tvättställ och en riktig toalett. Den lyxen hade jag senast i Valsjöbyn.

7 km asfaltväg väntade sedan mellan Åre Björnen och Åre. Det var fredag eftermiddag och mycket trafik. En bil var 5:e sekund att jämföra med kontrasten: den totala tystnaden en hel dag i "landet mitt i ingenting" söder om Olden. Halvvägs till Åre upptäckte jag att det fanns en smal stig utmed vägen och då kändes det säkrare, eftersom Prada alltid går okopplad bakom mig.

Checkade in på STF Åre Torg, duschade Prada och gav mig ut på sta'n för det pågick en höstmarknad för fullt.

Åt på restaurang, rastade hunden och köpte godis.

Det blir 2 nätter i Åre. Vilodag behövs nu.