MATEN på fjället

Så här blev det.  Konstaterande efter 44 mila vandringen på Kungsleden år 2014: 

Pemmikan och sötmandel blev den huvudsakliga födan, precis som det var tänkt. Men i Saltoluokta, Kvikkjokk och i Jäkkvik, där slog jag på stort och åt "vanlig" mat. 
För övrigt så gick jag ner 3 kg i vikt under de 25 dagarna. Men eftersom jag byggde mycket muskler så torde den "äkta" viktminskningen vara mer än 3 kg. 

Uppskattar att inte mer än 100-200 g pemmikan åt jag per dag, 50 g sötmandel och 1 tsk salt per dygn, det fungerade fint, men mandeln tog tyvärr slut alltför tidigt. Kaffe drack jag alltid tillsammans med pemmikanen. Hade med mig potatismjöl och det blev ett par matskedar varannan dag.  

Just potatismjöl är speciella kolhydrater som inte blir till socker. Kallas resistent stärkelse, RS. 

Hunden åt pemmikan alla dagar men jag har inte hållit reda på hur mycket just hunden åt.  

Jag hade innan vandringen felaktigt räknat på den mängd kalorier som hunden äter till vardags:
Felaktigt: 3,5 kg för 25 dagar istället för 6,2 kg vanligt torrfoder. 140 g/dag.

Vid vandring många timmar med en tung klövjeväska, då förbrukar hunden kanske dubbelt. 

Är det bra med pemmikan vid längre fjällvandringar? 

Mitt svar blir JA. 
Det finns så väldigt många fördelar med pemmikan: 

o     Halva vikten jämfört med alternativen. 

o     Man mår så himla bra. Magen är alltid i fin form. Man är nästan aldrig hungrig!

o     Man bajsar små mängder och ganska sällan.  

o     Billigare än frystorkad fjällvandringsmat. 

o     Eld är egentligen inte nödvändigt. Om köket skulle sluta att fungera, då gör det ingenting. 

o     Enkelt, eftersom det blir samma mat till frukost, lunch och middag. 

o     Under en vandring kan maten inte härskna eller bli dålig och det är ju egentligen fantastiskt. 

o     Hund och husse äter samma mat och det underlättar. 

Några nackdelar: 
o     Det blir enformigt med samma mat hela tiden. 
o     Smaken är okay, men skulle behöva förbättras på något sätt. Kanske buljong? 
o     Eftersom man inte kan köpa pemmikan, så går det åt en del arbetstimmar. 

Allmänt om pemmikan: 

Pemmikan är perfekt mat vid långa vandringar; den har många kalorier för sin vikt och den håller sig fräsch i flera månader i varmt väder. Näringsvärdet är ungefär dubbelt per viktenhet, jämfört med frystorkad fjällvandringsmat.  Exempel: 

     Istället för att i ryggsäcken ha 10 kg frystorkad mat, 

     så räcker det med "fjäderlätta"  5 kg pemmikan. 

Den näringsmässiga kvaliteten av pemmikan är utan konkurrens när den tillverkas riktigt. Den kan ätas i månader eller i många år som den enda födan utan att det uppstår några näringsbrister. Ja, det är korrekt, inga frukter, grönsaker, sädesslag eller mejeriprodukter behövs för att bibehålla perfekt hälsa - enbart riktigt gjord pemmikan och vatten. 

Jag äter normalt LCHF‑kost; mat som innehåller få kolhydrater och med extra mycket fett. Då blir tillvänjningen lätt inför vandringen. Annars tar det någon/några veckor för kroppen att anpassa sig till så kallad fettdrift. Den anpassningen bör vara klar innan man ger sig på fysiska strapatser med enbart den här kosten. Pemmikan saknar ju kolhydrater och sötmandel innehåller bara 13 g per 100 g. 

När man är fettdriven har man hamnat i det som kallas ketos. Här en förklaring av vad ketos är: 

"Ketos är ett tillstånd som innebär att kroppen har extremt hög fettförbränning. Även hjärnan drivs då på fett, via ketonkroppar. Dessa är energimolekyler i blodet (liksom blodsocker) som tillverkas av fett i levern och blir bränsle för hjärnan." Förklaringen ovan är kopierad från www.kostdoktorn.se. 

Se även den manual som jag översatt från amerikanska: "The Pemmican Manual". I efterordet där har jag fyllt på med några egna kommentarer. 

                                                                *****